Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Höftskadade får vänta för länge på att opereras

Höftfraktursvården håller inte måttet.

I Gävle får runt hälften av patienterna vänta mer än ett dygn på operation, i Hudiksvall opereras patienterna betydligt snabbare.

Även läkemedelsgenomgången och benskörhetsvården får kritik av revisorerna.

Landstingets revisorer konstaterar att vården av höftfrakturspatienter inte uppfyller de nationella riktlinjerna.

Nästan 40 procent av patienterna i januari och februari fick vänta längre än 24 timmar på operation. Efter ett dygn ökar risken för komplikationer och att man avlider och rehabiliteringen förlängs.

Men skillnaden är stor mellan sjukhusen. I Hudiksvall opererades runt nio av tio inom ett dygn, i Gävle runt hälften.

– Det är en större operativ verksamhet i Gävle.

Så förklarar ortopedins verksamhetschef Sven-Erik Keisu den stora skillnaden.

Problemet med att patienter med höftfraktur får vänta för länge är inte nytt. För några år sedan försökte man korta väntetiderna, något man uppenbarligen inte lyckades med i Gävle. Redan före revisionsrapporten hade man börjat ta nya tag igen. Sven-Erik Keisu hoppas att det ska fungera bättre den här gången när alla berörda, från ambulans till primärvård, från och med 1 maj ska arbeta med efter gemensamma riktlinjer.

– Höftfrakturspatienter ska få en egen fil in, direkt till röntgen och sedan snabb operation, säger han.

Höftfrakturspatienter mår bäst av att opereras dagtid och de ska försöka förlägga operationspersonalens arbete så att de slipper vänta.

Gävle ska också börja skicka in uppgifter till det nationella registret för höftfrakturer, något som försenats av omorganisationen av läkarsekreterarna.

Osteoporos, benskörhet, är en vanlig orsak till lårbensbrott. Revisionsrapporten är kritisk till att landstinget saknar utrustning för att mäta bentäthet och inte heller har rutiner för att upptäcka och behandla benskörhet.

Landstinget behöver även bli bättre på att gå igenom vilka läkemedel patienten äter, för att undvika att de ramlar på grund av medicinbiverkningar.