Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hollywoodfilm på norska

Annons

I hemlandet har ”Max Manus”, filmen om den norska motståndsrörelsen, setts av en miljonpublik.

– Vår första storfilm, säger regissören Joachim Roenning.

”Max Manus” är berättelsen om den verkliga motståndsmannen med samma namn, som under andra världskriget kämpade mot nazisterna i Norge. Tillsammans med sina kamrater i Oslo utförde han flera effektiva sabotage mot tyskarnas högkvarter kring den ockuperade huvudstaden, däribland en sprängning av fartyget Donau utanför Drøbak.

Norrmännen är intresserade av sin 40-talshistoria, och skildringar av Hitlertruppernas intåg i landet har gjorts förut. Men enligt regissörerna till ”Max Manus” är deras film unik i sitt slag.

– De flesta sådana här berättelser utspelar sig på en fjälltopp, i snön eller i skogen men vi har alltid velat göra en urban krigsfilm från Oslo, säger Joachim Roenning.

– Viktigast av allt var att åstadkomma en mänsklig film. Vi bestämde oss med en gång för att skildra historien ur personen Max Manus perspektiv, inte fokusera på själva motståndsrörelsen.

Och det var bevisligen rätt beslut. I hemlandet har över en miljon människor gått och tittat på ”Max Manus”, vilket placerar den bland de tio mest sedda norska filmerna någonsin.

Förutom att ämnet ligger norrmännen nära, nästan alla har någon släkting som upplevt tyskockupationen, tror Joachim Roenning att det är filmens storslagenhet som lockat besökare från fyra generationer till biosalongerna.

– Det här är den första norska filmen med actionscener, dekor och miljöer som kan matcha Hollywoods produktioner, de yngre tycker nog att det är kul att se att det går att göra något sådant i Norge.

– När Espen och jag växte upp var de flesta av våra förebilder från USA. Vi tyckte inte att norsk film var så bra, utan ville åt den där stora, grandiosa underhållningen.

Inför inspelningen av ”Max Manus” ägnade Joachim Roenning och Espen Sandberg, som båda är födda på 70-talet, många månader åt research om andra världskriget. De besökte museer, läste böcker och pratade med släktingar till filmens karaktärer.

– Jag trodde aldrig att jag skulle lära mig så mycket, vi var tvungna att vara väldigt selektiva, säger Joachim Roenning.

– Det var jätteviktigt för oss att filmen skulle vara sanningsenlig, både i tidsaspekter och i hur Max Manus och hans vänner upplevde allt, säger Espen Sandberg.

Pressen på de två regissörerna har varit stor. Norsk filmindustri var i starkt behov av den succé som ”Max Manus” blivit.

– Vi är fortfarande lillebror på den skandinaviska filmmarknaden, långt bakom både Sverige och Danmark, säger Joachim Roenning och tillägger med ett skratt:

– Men vi är på bättringsvägen. Norge kommer.