Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Hon var själv drabbad – startar stödgrupper mot ätstörningar i Gävle

Hon hetsåt och svalt om vartannat. I sju-åtta år pendlade Maria Graaf 20 kilo i vikt. Nu drar hon i gång stödgrupper för fler som drabbats av ätstörningar.
– Hur man mår inuti syns inte alltid utanpå.

Annons

Maria Graaf har alltid tyckt att hon varit tjockare än andra. Redan som åttaåring knöt hon skärp i midjan för att se smalare ut. I sin dagbok från 13-årsåldern berömmer hon sig själv när hon bara ätit två smörgåsar. När allt runtomkring var kaos blev maten något hon kunde kontrollera.

– Jag skämdes, för ingen förstod. Tänkte att "jag är annorlunda, men säger inget". Att andra sade "bara ät" blev ytterligare ett bevis för att ingen förstod.

Maria skyllde på problem med magen för att slippa äta. Hon var ofta instängd på sitt rum och befann sig i vad hon kallar en bubbla. Till slut fick hon ångest både när hon åt och inte gjorde det.

– Det var som att ha en djävul på ena axeln och det sunda förnuftet på den andra. En ständig kamp pågick mellan de två. Kroppen från halsen och neråt var liksom inte jag. Det kändes som att huvudet flöt. Ögonen såg ut som två mörka hål, håret hängde livlöst och jag var blek.

Det var när hon såg sig själv tugga vitlöksbröd i badrumsspegeln som allt tog fart. Där och då bestämde sig Maria för att bli små smal att hon aldrig mer skulle vara i vägen. Hon ville se sjuk ut, för att omgivningen skulle se att hon inte mådde bra.

Föräldrarna trodde att alltihop var tonårsbekymmer, men till slut bröt Maria ihop. Tillsammans med dem och sin bror fick hon hjälp på barn- och ungdomspsyk. Hon fick diagnosen ätstörning utan närmare specifikation.

På stödgrupper hos föreningen Frisk och fri i Göteborg fick Maria hjälp av andra drabbade. Därför vill hon nu starta stödgrupper även i Gävle. Ett slags öppna träffar för drabbade, som hon planerar tillsammans med en vän från Hälsingland. Tre måndagar ska gruppen ses på Anhörigcentrum. Tanken är att skapa ett tryggt forum, där alla kan prata fritt utan att någon blir triggad.

Frisk och fri har haft anhörigträffar i Gävle i tre år, men träffar för drabbade är nytt. Även om hon åt bra igen, så dröjde det tills för några år sedan, när Maria lärde sig basal kroppskännedom hos sin sjukgymnast, som hon upplevde att hon blev frisk även "i huvudet".

– Uppbrottet från sambon förra sommaren var den första krisen jag inte hanterade med hjälp av mat. Då gav jag mig själv en stor klapp på axeln, för det kändes som ett kvitto på att jag blivit frisk.

Maria läser till hälsopedagog på Högskolan i Gävle och siktar i framtiden på att jobba med ätstörningar, antingen förebyggande eller med behandling.

– Det går inte att stirra sig blind på att en ätstörning alltid syns utanpå. Att någon isolerar sig och är trött kan också vara varningssignaler. Att diskutera ideal och självkänsla på skolor kan vara ett sätt förebygga. Det är viktigt att lyssna på barnen och lära dem sätta ord på sina känslor så att de kan ge uttryck för dem och inte trycka undan dem.