Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hur dyra kan ett par mackor vara?

Annons

Ska barn få ha med sig matsäck till skolan eller inte? Frågan väckte debatt när skoldirektören i Jönköping ville få stopp på utpekandet av fattiga familjer, som det uttrycktes. Och blev som bekant en fråga även här i Gävle.

Jag är väl naiv som inte fattar någonting av diskussionen. Jag antar att matsäcken ska med på utflykt, alltså inget helt middagsmål som ska packas ned. Är fattigdomen så stor att ett par mackor och en termos med choklad är en omöjlighet?

Eller handlar det om andra saker? Att bräcka varandra med största chipspåsen och stora läskflaskan? Eller att inte våga säga nej till sina barn?

Jag minns de eviga diskussionerna på föräldramötena om hur mycket pengar ungarna skulle få med sig på skolresan. Det var aldrig tal om att varje familj skulle bestämma själva, nej alla barn skulle ha lika mycket med sig. Och vi tassade på tå för att inte säga fel, vi stackars föräldrar, som – visade det sig – i grunden hade ungefär samma uppfattning om vad som var rimligt. Nu slipper föräldrar sånt, för i rättvisans namn tog man bort skolresorna.

Men matsäck! Kan det vara nåt att tjafsa om?

Eller är det principen – att skolan ska minsann stå för maten om det så bara är limpmackor!

När min mamma gick i B-skola på 30-talet satt ungarna på bänk i korridoren och åt matsäck varje dag. De glodde och jämförde. Lilla Maja hade tur, hennes matsäck var högstatus, små söta ägg från hennes egna pärlhöns. Med dem som valuta kunde hon byta till sig bättre pålägg från andra bondungar. Bättre eller sämre – matsäck hade de alla, trots att det var många barn i familjerna och ingen var rik. Det var väl så på den tiden att mat till ungarna gick före det mesta. Att ramarna var begränsade, visste vartenda litet barn, då när det inte krävdes mod för att säga nej till ett barn.

Mer läsning

Annons