Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Hur länge varar cykeltrenden?

Cykeln i sig är som en skulptur. Ett elegant, smäckert objekt som kan placeras i rummet likt ett konstverk – till och med hängas på väggen.

Cykeln är ocksåsymbolladdad, som konstnären Lars Brink uttrycker det. En symbol för frihet. Traditionellt har bilen varit en symbol för denna frihet, men hur fri är egentligen bilen? Vi tvingas att jobba hårt för att köra bilen, betala lån och bekosta bensin.

Cykeln har onekligen haft en stund i rampljuset de senaste åren. Men det kanske blott är en försmak av vad som komma skall. Eller så glider cykeln undan igen och lämnar plats för en annan trend.

Ett scenario är också att cykeln behåller sin position på gatorna, så att säga, men inte på väggarna. Att den mister sin gloria som dyrkansvärt objekt.

Lars Brinks utställning i Kulturkiosken intresserar sig för hur trender kommer och går, en nödvändighet i konsumtionssamhället som ständigt behöver matas med nya intressen med dyra prylar som behöver införskaffas.

Han kopplar detta till de klassiska vanitasmotiven. Stilleben med dödskallar, frukt, utblåsta ljus och annat som är en påminnelse om alltings förgänglighet. Motiv där vi ska ana att förruttnelsen redan har börjat under den skinande ytan. Lars Brink har placerat ut sådana stilleben som långsamt ska få ruttna nere i Kulturkioskens källare medan utställningen pågår. När jag förhandstittar på utställningen är de dock alltjämt fräscha, men så småningom ska en förruttnelsens stank lägga sig över cykeltrenden som Lars Brink granskar.

Dels har han skapat ett slags skulpturer av cykeldelar på Kulturkioskens golv, dels har han målat så kallade ”man caves” där cykeln är rummets prydnad (och ibland tar över helt).

En ”man cave” är vad vuxna mäns pojkrum brukar kallas, fyllda med vuxna mäns leksaker. Målningarna här har skapats med inspiration från nätforum där cykelnördar, en grupp som Lars Brink själv tillhör, visar bilder av sina lägenheter för varandra.

En av bilderna visar flera cyklar som helt täcker för en kakelugn i vad som ser ut att vara en sekelskiftesvåning. Mycket pengar har säkert betalats för denna kakelugn när lägenheten köptes – ändå har den konkurrerats ut av det nya statusobjektet cykeln.

Någonting i målningarna för tankarna till Ola Billgren, även om Lars Brink inte har samma tekniska skicklighet. Cykelskulpturerna är mer intressanta som en del av konceptet än i sig själva.

Själv är jag inte cykelfantast, men jag känner väl till tendensen att fördjupa sig intensivt i nya intressen som sedan svalnar, till förmån för nya, lika intensiva intressen. Det är möjligt att det är fåfängt, men vad är alternativet? Annat än att ha det så roligt som möjligt innan man går samma öde till mötes som Lars Brinks fruktskålar.