Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Hyfsat komplext om att vara man

Annons

Som omslag till Martin Svenssons andra roman har man haft den dåliga smaken att välja ett foto föreställande en kvinna med bara ben klädd i en svart klänning och ett par röda skor, som om frihet för en kvinna alltid handlar om friheten att klä sig västerländskt.
Bilden är inte alls utmanande men däremot, i sammanhanget, full av eurocentrisk självgodhet.
Även om frihet att klä sig som man vill så klart handlar om att ha frihet över sin kropp så känns det så futtigt att låta det mest fundamentalt mänskliga få symboliseras av ett något så till synes trivialt som ett par skor.
Eller så beror det på det faktum att det är så ofantligt svårt att föreställa sig hur hotfulla dessa skor faktiskt ibland anses vara.
Både i sin debutroman, Hej! Mitt namn var Elton Persson, och i nya boken Din heder står en inbillat maktlös man i centrum för handlingen. Det torra språket känns igen, även om Din heder är aningen mer ursäktande i sin ton.
Uppsåtet är gott, att ge röst åt en ung kvinna som drabbats av heders- våld.
Tyvärr sker detta helt och hållet genom huvudpersonen Viktor som fungerar som bokens diktjag.
Frånvaron av en allvetande berättare ger oss en fördjupad bild av hur just han ser tillbaka på de händelser som kulminerar i att en drygt 20-årig kvinna tvingas gå under jorden, men berövar å andra sidan denna kvinna, Meryem, samma möjlighet.
Det är kanske ett medvetet grepp för att enkelt, och så klart effektivt, förstärka känslan av Meryems maktlöshet, men detta bör i så fall göras på ett sätt så att man inte tvekar över motivet.
Viktor och de andra manliga karaktärerna är förhållandevis platta, men sammantaget bildar de en hyfsat komplex bild av vad det kan innebära att vara man.
Det är ingen munter bild som målas upp.
Alla kan ses som offer för olika manlighetsideal, som fascinerande nog ryms i samma land. Ibland även i samma hus.
I slutänden sitter man ändå med en ganska fin bok i händerna.
Den är full av ambitioner och man kan inte annat än imponeras över Martin Svenssons mod att behandla ett tema som är så pass aktuellt och engagerar så många.
Starkast är den hjärtskärande scenen när Meryems pappa sitter och gråter på Viktors balkong.
Genom bara ett par meningar lyckas Svensson förvandla den hittills mest endimensionella karaktären till den allra mest komplexa.