Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Hyfsat skojig drift med mode- och kändisvärlden

Annons

Värst vad det kommit filmer om journalister på sistone. Grävande (som i ”State of Play”) eller desillusionerade, klantiga och naiva. Som i Robert Weides ojämna komedi om engelsmannen Sidney Young som lockas över från en blygsam skvallerblaska i London till en betydligt större colorerad drake av samma sort i New York, kallad Sharps Magazine.

Young, som på gott och ont (läs överspel) gestaltas av Simon Pegg, hamnar i händerna på en pådrivande chefredaktör (Jeff Bridges har grått långt hår och er ut som en gammal indian) och löper amok på kändispartyn. Denne har mottot ”den fria pressen är den sista utposten mot tyranni”. Jo, det låter det.

Sidney Young känner sig kluven i sitt förhållande till mode- och kändisvärlden. Och hans uppgift blir småningom att sänka en filmstjärna och inte slicka rövar. Tyvärr blir det bara litet för mycket slapstick av försöket att sparka det glamourösa etablissemanget i skrevet.

Naturligtvis blir Sidney Young även indragen i en kärlekshistoria med en kollega. Alison Olsen spelas av vackra Kirsten Dunst, som jag blev förälskad i redan i den annars ganska beskedliga tennisfilmen ”Wimbledon”.

En hyfsat underhållande komedi med verklighetsbakgrund.