Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Hyllad men anonym islänning

Annons

Han har nyligen vunnit pris som bästa skådespelare på filmfestivalen i Shanghai. Men Sverrir Gudnason har en blygsam inställning till sin framgång.

– Jag tycker aldrig att jag är bra, säger han.

– I’m the young cop. The new guy.

Sverrir Gudnason tar ett bett i sin smörgås och skrattar till.

Han beskriver sin roll i filmerna om Kurt Wallander, som just nu spelas in för fullt i Ystad. Och fastän Sverrir Gudnason har varit i skådespelarbranschen sedan barnsben ligger det en del i hans ord.

En titt på hans CV skvallrar om en gedigen arbetsinsats i diverse filmer, pjäser och TV-serier, ändå är han nära nog anonym, åtminstone i Sverige. En rookie, fortfarande.

Hans roll som Tommy Berglund i Peter Birros 60-talsexposé ”Upp till kamp” i SVT, som just nu visas i repris, öppnade vissa dörrar, ledde till en roll i Wallander och i sommar slog han film-Sverige med häpnad när han vann pris som bäste skådespelare i den danska filmen ”Original” på Shanghais filmfestival.

Men han figurerar sällan i pressen, och en googling på de senaste artiklarna om Sverrir Gudnason landar i stort sett på pressmeddelanden om framgången i Shanghai och ett slags ”hallå där” i DN i samband med premiären av ”Upp till kamp” 2007.

– Jag är helt enkelt inte så känd. Jag har jobbat mycket och gjort mycket saker. Men kanske kommer det lite efterhand nu när min roll i Wallander långsamt blir större.

Han har skrivit på för att göra 13 filmer, och nio har redan spelats in.

– Det är inte alls tröttsamt faktiskt, bara skitkul. Äntligen får jag göra det jag blev skådis för, skjuta pistol.

Sverrir Gudnason spricker upp i ett okynnigt och lite retsamt leende. Han säger att han har en avslappnad inställning till sitt yrke, för att i nästa andetag berätta om en återkommande dröm.

– Jag står på scenen, jag vet inte vad det är för pjäs, jag känner inte igen mina motspelare, jag kan inga repliker. Men jag står där och det är full publik och jag kan inte gå därifrån. Efter föreställningen blir jag inkallad till regissören som berättar att flera personer i publiken har tagit livet av sig för att det var så dåligt, att allt är mitt fel och så blir det rättegång.

Sverrir Gudnason är precis hemkommen från en två veckor lång semester på Island, hans hemland. Familjen flyttade hit 1990, då hans pappa blev professor på KTH i Stockholm.

– Jag var tolv. Det var vidrigt att flytta till ett annat land där man inte kunde språket. Jag hade hållit på med teater i Reykjavik, men tappade det då jag kom hit, jag kunde ju inte svenska. Men jag minns att jag gjorde ett försök i sexan, haha. Vi skulle välja något slags julaktivitet vi ville göra i skolan. Man kunde välja mellan julpyssel, julpjäs och luciatåg eller vad det var. Jag valde julpyssel, och tänkte att det var teater. Att man skulle spela en pyssling eller så. Pjäs lät inte alls som teater tyckte jag.

Dock kom språket ganska fort, och lagom till gymnasiet började Sverrir Gudnason på teatergymnasium.

– Men jag har aldrig gått scenskola. Det tänker jag väl kanske att jag ska göra, men så dyker mer jobb upp och det blir inte av. Min dröm just nu är att få spela teater på Island. Kanske bo där i ett halvår och jobba med någon pjäs. Jag längtar dit.

När ”Original” bjöds in till att tävla i filmfestivalen i Shanghai, förstod Sverrir Gudnason inte hur stor festivalen var.

– Det är klart, jag visste ju att Danny Boyle satt i juryn och så där. Men att Halle Berry, Ewan McGregor och sådana skulle vara där och att det fanns en röd matta så att det såg ut som värsta Oscarsgalan, det hade jag inte tänkt mig...

När hans namn väl ropades upp kom det som en chock.

– Vi tävlade ändå mot 16 filmer. Jag hade inte skrivit något tal alls. Det var nog nästan bra att jag inte var det minsta förberedd, då hade jag nog svimmat. Jag har pokalen hemma och någon fin lapp de har skrivit som jag tänkte rama in.

Prisbelönt och hyllad. Men uppmärksamheten kring ”Original” kommer inte att påverka Sverrir Gudnason i hans jobb, säger han själv.

– Nej, jag tänker inte så på det, förutom att jag är väldigt glad och smickrad. Jag kan fylla mina dagar med de coolaste projekt, men jag kan känna att jag egentligen inte GÖR någonting. När jag kommer till Island tycker jag i stället att mina gamla kompisar där gör en massa mer värdefullt.

TT Spektra