Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

I duvhökens skugga

Annons
Den här sommaren har kammaråklagareMicael Dahlberg fått uppmärksamhet. Mer än hanönskat. Och av ett slag som förvånat honom.

- Ettusenfemhundra kineser avrättas med nackskott ochingen blir speciellt upprörd. Dessutom får Kina arrangeraolympiska spelen. Men när en duvhök skjuts, dåengagerar sig folk. Då blir det ett himla liv.

Konstaterar han och även om han kallats för idiot,duvhöksmördare och andra okvädingsord av okändasom skickat e-post känns det som om Micael trots allt tagitsituationen med jämnmod. Han har fått medkänslaockså, av folk på stan.

Han medger att han känner obehag inför den kommanderättegången mot Ing-Marie Nordkvist, som bestriditböterna på 5 000 kronor för att ha förvaraten trafikskadad duvhök. Han inser att då blir det återigenuppmärksamhet och skriverier.

Men han vet också att han skött sitt jobb. Hanhar gjort vad han måste göra.

Hade du inte kunnat lägga ärendet underst i högen?Eller skrivit av det hela?

Jag undrar och Micael förklarar varför det var omöjligt.

Och jag ser två parallella skeenden som resulterat ien emotionell och etisk kollision. En situationen där allmänhetensrättsmedvetande reagerade.

För visst kan man tycka att det är en mänskligsituation som fått en kall och byråkratisk behandling.

En engagerad kvinna med stor djurvana tar hand om en skadadfågel och försöker vårda den så attden ska kunna återfå sin frihet. Så blir honanmäld, av en anonym person som rapporterar det hela tilllänsstyrelsens miljöenhet som larmar polis och åklagarmyndighet.

Resultatet vet vi. Det har fått stor spridning, intebara i Sverige utan även utomlands. Och folk har upprörts,både över att den skadade duvhöken avlivades ochför att Ing-Marie Nordkvist fick böter för sittagerande.

Sett från Micael Dahlbergs horisont hade han ingen möjlighetatt agera på annat sätt. Inte när det välhade nått hans bord. Även om det fick ligga dären månad.

Problemet var att det var ett pågående brott.Fågeln fanns där på gården i Ockelbo ochdå måste man ingripa. Och brottet var uppenbart. Honhade tagit hand om och behållit en rovfågel och enligtArtskyddsförordningen är det olagligt. Det var enkeltatt bevisa. Lika enkelt som att sätta dit bilister förfortkörning.

När hon sedan bestrider brott måste det hela gåtill rättegång. Micael har ingen möjlighet attriva boten, även om han skulle vilja.

Och så blir resultatet att ett ringa brott hamnar irättsmaskineriet och tar upp samhällets resurser.

Själv undrar jag om jag själv begått sammabrott, den sommaren jag tog hand om en skrakunge.

Nej, säger Micael.

Fågeln var inte instängd i en bur. Den hade sinfrihet, även om den satt på min axel på kvällarnaoch tittade på TV.

Borde polis och domstolar inte syssla med allvarligare brott,undrar vän av ordning?

Sätta dit inbrottstjuvar, till exempel.

- Det är frågor som är jätteviktiga attdiskutera, säger Micael som inte bara är åklagareutan även fritidspolitiker. Han är moderat och sitteri fullmäktige och är ersättare i kommunstyrelsen.Han är även kyrkligt engagerad och är kyrkvärdi Heliga Trefaldighetskyrkan.

Han konstaterar att det är två typer av brott somdominerar, som kommer till behandling. Dels de som är enklaatt bevisa, som trafikförseelser. Dels de riktigt allvarliga,för där sätter man in alla resurser.

Det är de medelsvåra brotten som läggs påhög. Inbrottstjuvar lämnar sällan fingeravtryckoch därmed är det svårt att finna brottslingenom man inte råkar komma på tjuvgodset eller fåtips på annat sätt.

Men DNA-analyser då? undrar jag. Det vore väl inteså omöjligt med dagens raffinerade teknik att sättadit inbrottstjuvar som lämnat hårstrån ellercigarettfimpar efter sig.

Micael instämmer att det vore tekniskt möjligt.Men man har inga uppsättningar av brottslingars DNA, somman har med fingeravtryck. Och man kan heller inte gå ochta blodprov på folk utan att det finns misstanke om brott.

Kanske blir det annorlunda i framtiden.

För visst är det stötande att allvarliga brottslingargår fria medan de som begår relativt enkla och oskyldigabrott åker dit. En affärsidkare till exempel som slarvarmed bokföringen medan skalbolagsfifflare kan göra miljonaffärerutan att åka dit.

- Men där måste man vara medveten om att det kanskeinte är frågan om något brott, även om detkan verka så, säger Micael.

Så vem är kammaråklagare Micael Dahlberg?

En gävlegrabb som växte upp i ett politikerhem.Pappa heter Rolf Dahlberg och satt i många år i riksdagenför moderaterna.

Och trots att Micael även han är politiker var detingen karriär som han önskade sig på heltid.

Han hade sett det politiska livet på hemmaplan och insettatt det är en otrygg tillvaro. Så fort det blir valkan man förlora jobbet.

Men samhällsintresse fick han med sig.

Och revolterade gjorde han på sitt sätt, genomatt bli moderat när trenden var FNL och vänsterengagemang.

Micael engagerade sig i stället för fri radio ochTV och friskolor, något som i dag är en verklighet.14 år gammal gick han in i ungdomspartiet.

När han skulle välja utbildning efter gymnasietsatsade han på något som skulle ge en trygg anställningoch började läsa juridik.

Det var mördande tråkigt i början. Mångaav hans kamrater kom från juridisk bakgrund och var redanväl insatta. Den förmånen hade inte Micael somkände sig allmänt dum. Det var både slitsamt ochensamt, med betygshets. Först när han började läsastraffrätt började det bli både intressant ochroligt. När han så satt ting i Sveg hade riksåklagarmyndighetenen värvarkampanj. Han åkte till Stockholm, blev intervjuad,och sen dröjde det bara någon vecka innan Gävlehörde av sig och erbjöd Micael en tjänst.

Han har nu tjänstgjort både i Borlänge ochFalun innan han återvände till Gävle och han sägeratt han trivs jättebra med sitt jobb. Han har alltid gåtttill jobbet med glädje.

Utom nu, tillägger han.

Han träffar mycket folk i jobbet och trots att han fårbrottslingar dömda till ibland långa straff förfula brott så har han rykte om sig att vara juste.

Jo, säger han. Det stämmer kanske, för brottslingarnabrukar heja glatt på honom om de ses på stan. Ochhan har aldrig blivit hotad.

De flesta träffar han förstås bara under rättegången,de som begått mindre allvarliga brott, sådant somutomlands inte betraktas som brott utan som överträdelseroch som Micael själv tycker borde hanteras av en annan myndighetän domstolarna. Därmed skulle man frigöra resurseroch ge domstolarna möjlighet att koncentrera sig påde svåra målen.

Varför blev han åklagare.

Skulle han ha kunnat bli advokat?

Micael är tveksam. En advokat blir alltid beroende avsin klient. En åklagare står mer fri och han skulleha svårt att försvara brottslingar som han vet ärskyldiga.

Hur ser han på situationen i Gävle?

Bekymmersamt, säger han, med polisen. Det råderstor obalans på utredningssidan. En hel del gammalt liggeri högar och det tycker han är allvarligt. Det behövsbåde mer pengar och mer folk. Och kanske också attman funderar över hur man arbetar, att det saknas ledning.

Han efterlyser debatt bland annat om alla nya regler som kommertill. Regler och lagar som stiftas av politikerna i riksdagenoch som åklagarna lojalt måste tillämpa.

Han tycker också att det borde finnas ett system medjourhavande advokat, som man har i bland annat USA.

I dag häktas människor och förhörs utanatt ha tillgång till advokat. Det vore bra för allaom de misstänkta hade möjlighet att få advokathjälpredan på det stadiet, säger Micael som gillar att sepå kriminalserier på TV.

Han gillar den danska Mordkommissionen men favoriten ärAdvokaterna och tyska serier som Brottsplats. Bra med annat änengelska serier, tycker Micael.

En levande debatt och öppenhet efterlyser han ocksåi det politiska arbetet.

Och han tycker att det politiska klimatet i Gävle harblivit bättre.

Gävle är ett rött fäste och som moderathar han inga förhoppningar om att det blir maktskifte ochborgerligt styre. Om man inte lyckades ens efter de politiskaskandalerna så ser han inga utsikter till det under normalaomständigheter. När socialdemokraterna tappar väljareblir det till vänster.

Om han hade makten i Gävle, vad skulle han göra?

-Tillåta att man vårdar duvhökar, sägerhan också skrattar.

Men det han önskar är en mer öppen attitydoch att man ser mer till den enskilda människans behov. Manfår inte glömma att även om de flesta klarar sigsjälva, så finns det en del som inte gör det ochsom då ska ha all hjälp.

Han tycker också att det blir för mycket prat ifullmäktige. Man håller sig inte till saken. Politikernaborde vara bättre fokuserade.

Han ger en eloge också. Till Mats Ågren och LenaAndreasson. Med dem i ledningen har klimatet i politiken blivitbåde öppnare och bättre.

Med sitt politiska engagemang blir det inte mycket fritidöver för Micael. En vecka kan bestå av kommunfullmäktigepå måndag, partistyrelse på tisdag, kyrkoangelägenheterpå onsdag, kommunstyrelse på torsdag.

När fredag kommer är han ofta för tröttför att ens orka gå på konsert, trots att musikär ett stort intresse. Bäst av allt gillar han operaoch åker gärna till Stockholm.

Även när han åker utomlands passar han påatt gå på operaföreställningar.

Han gillar att laga mat och han tycker det är kul attlösa korsord.

- Sen ska man ju städa och tvätta också. Ochjag gillar att laga mat, säger Micael, som är ungkarl.

Det blev aldrig så att han bildade familj.

Hur roar du dig, undrar jag.

Svaret blir mest sådant han inte gör, som att gåut och dansa. Han umgås främst med familjen, partikamrateroch kolleger. Går ut och äter någon gång.

Har han själv begått något brott?

Möjligtvis gått mot röd gubbe när detvar straffbart, säger han.

Själv har han aldrig utsatts för lockelse. Han behöverinte stjäla. Han är inte missbrukare eller våldsbenägen.

Men han säger också att han troligtvis, liksomde flesta av oss, skulle kunna utföra alla de brott som hanmöter i jobbet.

Han kanske till och med skulle kunna ta hand om en duvhök?Vem vet?

Mer läsning

Annons