Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

I krig med Jelinek

Annons

På ytan är Elfriede Jelineks pjäs ”Ulrike Maria Stuart” en drottningarnas kamp. Maria Stuart mot Elisabeth I, Ulrike Meinhof mot Gudrun Ensslin.

Men den verkliga striden utkämpas mellan dramatikern Elfriede Jelinek och hennes uttolkare.

Regissören Mellika Melani är mitt uppe i de sista dagarnas repetitioner av ”Ulrike Maria Stuart” på Teater Tribunalen i Stockholm. Hon hymlar inte med att arbetet har varit tufft.

– Jag har fört krig med Jelinek, bråkat och till sist frigjort mig från henne. Men när jag väl hade gjort det upplevde jag att hon kom tillbaka och vann.

”Ulrike Maria Stuart” som har Sverigepremiär i dag, är inte dramatik för veklingar.

Nobelpristagarens regler kring föreställningen är på en gång stenhårda och extremt förtroendefulla. Pjäsens manus, som i originalskicket är sex timmar långt och skrivet på jamber och trokéer, får inte publiceras offentligt.

Däremot står det regissören och skådespelarna fritt att självsvåldigt forma uppsättningen.

– Gör vad ni vill, stoppa in vad ni vill, stryk för helvete, säger Jelinek. Det är en otroligt kaxig attityd jämfört med andra dramatiker, konstaterar Mellika Melani.

Teater Tribunalen och Teater Galeasens gemensamma uppsättning av Jelineks pjäs återstår kanske en tredjedel av manuset. I ett kalt, kakelbeklätt rum vräker drottningarna/terroristerna Maria Stuart (Ulrike Meinhof) och Elisabeth (Gudrun Ensslin) ur sig ordkaskader som pendlar mellan det förfinade och det djuriskt råa.

Skådespelarna Frida Röhl och Saskia Husberg poserar i gudinnelika poser på primitiva tribuner, ackompanjerade av tonsättaren Dror Feilers lätt huvudvärksframkallande musik.

– Jelinek jobbar inte med att iscensätta eller komma åt någon sorts sanning. Ofta får teatern spela moralisk institution, vi ska vara goda och ta upp sociala problem. Den där godheten är inte min grej, säger Mellika Melani.

”Ulrike Maria Stuart” blandar Elfriede Jelinek högt och lågt, sanning och förtal, RAF-propaganda och högstämda utdrag ur Friedrich Schillers pjäs ”Maria Stuart” om rivaliteten mellan drottningarna Maria Stuart och Elisabeth – i ett sammelsurium av röster. Mellika Melani konstaterar att hon höll på att bli tokig av Jelineks ”babbel”, men tror att textsjoken också kan verka förlösande på åskådarna.

– Jag använder det här babblet i hopp om att det ska skapas någon form av tomrum som det ska kunna komma något nytt ur.

”Ulrike Maria Stuart” är en pjäs som levererar fler frågor än svar. Varför är vi till exempel så fixerade vid Rote Armee Fraktion och Ulrike Meinhof trots att det gått flera decennier sedan de tyska terroristerna var aktiva?

– Jag tror att det behövs bilder av personer som vågar säga saker som går emot, som vågar göra motstånd på riktigt. Ulrike Meinhof är så problematisk att ha att göra med eftersom det inte går att avfärda henne som bara en terrorist, hon tillhörde ju etablissemanget och var en firad journalist, säger Mellika Melani.

I arbetet med pjäsen har ensemblen läst vänsterfilosofer som Herbert Marcuse och Frantz Fanon, men också gjort egna politiska aktioner i det offentliga rummet. En av dem var en demonstration mot Israels krig i Gaza.

– Vi hade t-shirtar på oss där det stod ”Bojkotta Israel”, alla hade var sin bokstav. Men när jag kom hem och kollade på filmen vi tagit så såg jag att det såg ut som ”learsi attokjob”. Amatöraktivisterna, det är vi! säger Mellika Melani med ett stort skratt.