Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

I kväll spelar Daniel på en gammal italienare

Daniel Migdal har varit i Gävle och spelat Tjajkovskijs violinkonsert tidigare.

Annons

Det var för två år sedan, vid den konsert som avslutade en masterclass i dirigering och där all fokus var på dirigenteleverna som fick visa upp sig genom att leda en symfoniorkester i både symfonier och med solist.Det var en speciell upplevelse även för Daniel, då 22 år. Det var nämligen första gången som han stod som solist inför en symfoniorkester. Och det gick mycket bra. Daniel fick lysande recensioner för sitt spel.

I kväll spelar han samma verk med samma orkester. Ändå är det annorlunda.Nu är all fokus på Daniel själv och han är överlycklig över att ha fått komma tillbaks och för att ha fått chansen att spela med Gävle symfoniorkester under dirigenten Christian Vásques, som han hört så mycket gott om. Just Tjajkovskijs violinkonsert hör dessutom till hans absoluta favoriter, en konsert som har allt, enligt Daniel.

Jag ber honom förklara och han nämner som exempel den långsamma satsen, canzonettan. Där spelar solisten samma tema flera gånger medan det händer massor i orkestern.

– Orkesterstämman är helt fantastisk, det blir ett så spännande samspel mellan solist och orkester, säger han.

Förra gången i Gävle spelade Daniel på sin gamla fiol, en bra holländsk fiol. I kväll spelar han på en mästarfiol, en riktigt gammal italienare, en Gennario Gagliani från 1756 som han spelat på i ett år nu. Den är ett lån som han fått, tack vare ett stipendium från Handelsbanken.

– Tänk om man fick veta historien bakom fiolen! Tanken svindlar för den tillverkades samma år som Mozart föddes, så många har tillbringat sina liv tillsammans med den. Men allt är så hemligt med gamla italienska fioler. Nu vet jag bara att före mig är det en tysk musiker som har spelat på den. Den såldes på auktion i London när Handelsbanken köpte den, säger Daniel.

Och fiolen är helt otrolig, tillägger han. Den svarar på alla impulser och bjuder på otroliga klanger.

Daniel har precis flyttat hem till Stockholm från Salzburg där han studerat i två år för Igor Ozim vid Mozarteum. Att han valde att studera där efter sina tre år på Musikhögskolan i Stockholm berodde på att Ozim är en av världens främsta pedagoger, nu närmare 80 år gammal. På 50-talet hade han en stor karriär som solist och var faktiskt här i Gävle och spelade med Gävle symfoniorkester, har han berättat för Daniel.

– Han har en så otrolig kunskap och han har lagt ner mycket tid och energi på att hjälpa mig, säger Daniel som har njutit av sitt liv i Centraleuropa med sitt enorma utbud av musik.

Salzburg är en liten stad men full av musik och musiker. Daniel anses som en av Sveriges mest lovande unga violinister och han har redan turnerat som kammarmusiker och solist i Sverige, Estland, Frankrike, England, Polen och Kina. Han har också fått många priser och utmärkelser. Bland annat har han vunnit tävlingar tillsammans med gitarristen Jacob Kellerman. De kallar sig Duo KeMi. Nu väntar en turné i södra Sverige med första konsert på söndag i Landskrona.

Även om Daniels stora intresse är den klassiska musiken så är han långt ifrån främmande för annan musik. Han lyssnar till exempel gärna på jazz. Hans lillasyster Nathalie är jazzsångerska och även violinist. Han spelar också på Idol-Agnes Carlssons skiva, ”Dance Love Pop”. Nyligen spelade han också med popgruppen ”Fibes, Oh Fibes!”. Men det gör han bara för att det är kul.

Att Daniel skulle börja spela fiol var kanske inte så konstigt.Hans pappa Alexander är violinist och spelar i Sveriges Radios symfoniorkester.

Blott två år gammal började Daniel spela på en plastfiol. Fyra år gammal började han spela på en riktig fiol och debuterade gjorde han som sjuåring i TV-programmet Café Norrköping. Där spelade han Paganini och visst betraktades han som ett underbarn. Med absolut gehör dessutom.

Men själv tyckte han inte att det var så märkvärdigt. Alla i hans omgivning sysslade ju med musik så det var bara självklart att han också skulle lägga ner tid på att spela.

Han gick i Lilla Akademin, en skola med stark inriktning på musik i Stockholm och därefter på Musikhögskolan.

Nu har han livet framför sig och säger att det är kul att göra allt möjligt, spela kammarmusik, vara solist med orkester, hoppa in i orkester som han ska göra i vår, både med Norrköpings symfoniorkester och i juni med Gävlesymfoniorkester, som andre konsertmästare.

I maj ska han spela Mozarts första violinkonsert med Västerås sinfonietta. Han vill gärna även fortsätta att studera för att utvecklas. Bland favoritkompositörer nämner han utöver klassikerna även Benjamin Staern, son till Gunnar Staern som var Gävleorkesterns chefdirigent från 1954 och i många år framåt.

Som förebild bland violinister nämner han Ivry Gitlis, en egensinnig israelisk musiker som han fått träffa och inspirerats av.

– Allt hos honom var äkta och genomsyrat av hans kärlek till musiken, säger Daniel.

Och det är inga dålig ideal för en ung, lovande musiker.

Kerstin Monk