Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ida-projekt läggs ner?

GÄVLEDen sista maj kan Ida-projektet tvingas stänga verksamheten eftersom det är brist på pengar. Projektet är en livlina för mammor med problem och en väg ut i arbetslivet.Känslorna är upprörda bland kvinnorna som deltar i projektet. De är oroliga för vad som ska hända om de inte har Ida att gå till.

Annons
Tina Andersson Aldén är 36 år och har fyra barn. Hon har aldrig haft en fast anställning.
- Jag slutade skolan i åttan. Jag började må dåligt när jag var ungefär 15 år. Jag hade blivit utsatt för sexuella övergrepp när jag var fem år men vågade inte berätta för kuratorerna. Jag fick panikångest och bulimi. När jag fick första barnet 1986 sökte jag hjälp, berättar hon utan dramatik.
Tina gick på Komvux och på AME och fick kontakt med Ida där hon började i augusti.
- Jag tog körkort i höstas och går till Blåklockan en gång i veckan för att prata. Här är man inte ensam, man betyder något och växer som människa. Alla ska mot samma mål men det tar olika tid för oss. En del är här varje dag, andra på halvtid, säger hon med mer glöd i rösten.

Med från starten
Susanne Eriksson har varit med nästan från starten våren 1998.
- Jag kom från Umeå i december 1996. Jag levde i misär och var uppväxt i en alkoholistfamilj. De första åren har jag blockerat och jag har mått dåligt utan att veta varför. Jag började umgås med missbrukare, blev misshandlad och började missbruka själv när jag var 24 år. Det var 1994. Jag gjorde ett självmordsförsök och knarkade bort två barn och lägenheten. Låg bara i sängen och ville inte göra något. Jag fick kontakt med Ida via soc. Karin och Ewa har trott på mig tills jag trodde på mig själv. Nu har jag fått hem flickan som var familjehemsplacerad och har en liten till.
Karin och Ewa heter Sandgren respektive Andrée i efternamn och är projektledare för Ida.
- Det gäller att få vardagen att fungera, att klara av att sköta sig själv, att äta och sköta hemmet. Nu kan jag sköta barnen men har en bit kvar till arbetslivet. Men det finns en framtid även om det fortfarande är en kamp. Jag får ångestattacker fortfarande, fortsätter Susanne.
- Jag har kommit i tid till Ida i ett års tid. Det är en vinst för mig, tillägger hon.
Läggs Ida ned blir dessa kvinnor återigen en belastning för socialtjänsten, för arbetsförmedlingen, AME och försäkringskassan. 50 procent av de som varit på Ida har börjat jobba eller studera, en del är mammalediga och några få är sjukskrivna eller går arbetslösa.
- På Ida kan man få hjälp med samtal till myndigheterna, att lära sig klara vardagsekonomin, ta datakörkort, läsa engelska, delta i föräldragrupper och personlig utveckling, gå och simma och ha aktiviteter med barnen, berättar Tina och Susanne.

Vädjar om hjälp
De har nu mejlat till alla förtroendevalda politiker i kommunen och vädjat om ekonomisk hjälp.
Huvudman för Ida är kvinnokooperativet Saga. Tidigare fick projektet pengar från AME, Kunskapslyftet, arbetsförmedlingen, socialtjänsten och försäkringskassan. Det senaste året är det bara AME som bidragit med pengar.
- Vi gjorde tillsammans en ansökan om EU-bidrag men den avslogs. Nu klarar vi oss bara till den sista maj på AME:s pengar. Vi vill att landstinget, arbetsförmedlingen och socialtjänsten ska vara med och betala, säger Ewa Andrée.
Hon är övertygad om att kvinnorna kommer att vara tillbaka där de började om inte projektet får pengar.
- Flera av dem har varit sjukskrivna i kanske tio år. Nu är de på väg ut i arbetslivet så Ida är ett lönsamhetsprojekt, säger Ewa Andrée.
MONIQA SWÄLAS