Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ingela har skapat den skötselfria trädgården

Ingela var lektor på högskolan och höll precis på med att planera det nya trädgårdsmästarprogrammet när hennes pappa plötsligt gick bort. Då kom tankarna om vad hon skulle göra med resten av sitt liv och hon bestämde sig för att söka till det nya programmet själv.

Annons

– Jag kom in direkt och startade egen firma redan under utbildningen, berättar Ingela glatt.

Hon tar emot i sin radhustäppa. En skyddad oas med en vild djungelkänsla mitt i stan. Här experimenterar hon med nya arter som egentligen inte kan växa här och utvecklar samtidigt den skötselfria trädgården.

– Folk vill mest ha det skötselfritt och det går faktiskt att få. Det gäller bara att veta hur man ska göra. Det här med trädgårdskunskap blir bara roligare ju längre man håller på. Min största grej har blivit att lösa gåtan, det vill säga att få både platsen, huset och människorna att trivas ihop. Att trädgårdar dessutom är hälsofrämjande är jätteintressant tycker jag. I England finns det ”sociala trädgårdar” dit människor med problem får komma via försäkringskassan. Eftersom alla sysslor är lika viktiga är det alltid demokratiskt att jobba i en trädgård och det bygger upp självförtroendet. Dessutom är det mycket mer effektivt att klippa rosor med en sekatör, än att sitta inne och klämma på en spiral.

Ingela tog över radhuset efter sin far för fyra år sedan. Ett välplanerat hus från 50-talet med uttänkta planlösningar och fina originaldetaljer bevarade. Till och med tapeterna av Viola Gråsten sitter kvar. Och kylskåpet, ett ljudlöst Electrolux med bullig form. Men nu var det utsidan vi skulle titta närmare på...

Solen skiner snett in över den lilla radhusplätten och skapar levande mönster av skuggorna. På trädäcket står en gammal kökssoffa med mycket patina och under planket mitt emot prunkar en böljande rabatt. Fast mest i olika grönskalor.

– Jag tycker mer om gröna växter och blad än om blommor, erkänner Ingela. Men jag har både och. Den här rabatten har jag gjort nästan helt underhållsfri. Något enstaka surt blad kan jag få nypa bort någon gång, men inte mer. Knepet är att ingen jord får synas, det gör den aldrig i naturen. Så fort det blir en fläck med öppen jord börjar naturen sträva efter att fylla igen den. Om man inte gör något annat där kommer det ogräs.

Vad är egentligen ogräs?

– Allt som växer på fel plats. Men man bestämmer själv vad det är. Jag har till exempel sparat långa gräs i min gräsmatta för att jag tycker att det är vackert.

Den underhållsfria rabatten har Ingela byggt på en grund av vårblommande lökväxter. De kommer upp allra först och döljer den här jorden som hon inte vill se. Innan lökarna har vissnat har det andra börjat ta fart.

Ingela ser trädgården som ett eller flera rum med olika nivåer och börjar med att bygga golvet. Där planterar hon marktäckare som till exempel favoriten hasselört, men även spetsmössa, sockblomma, penningörten, daggkåpa och vintergröna.

– Vintergrönan är fantastisk, nästan för bra. Den håller till och med undan roshäcken och då är den duktig.

Daggkåpan har två kvaliteter. Den både täcker bra och kommer upp med små blommor. Minst tre lager marktäckare vill Ingela ha, då blir det mer intressant.

Nästa steg när man inreder ett trädgårdsrum är möblerna, de mellanhöga växterna som till exempel astillbe och hosta. Därefter kommer väggarna. De bygger man av olika klätterväxter och buskar som klematis och bambu. Till sist måste man ha träd som är trädgårdens tak. En viktig detalj för att ett rum ska bli helt. Ingela har två träd. Ett nyplanterat äppelträd som redan stoltserar med två små äppelkart. Och ett try, som är ett mera vildvuxet träd som har funnits länge. Träd bjuder på viktig skugga när det är mycket sol. Ingela har planterat en klematis som klättrar uppför dess stam. I grenarna hänger amplar med orkidéer.

– Alla orkideér utom brudorkidéer mår jättebra av att hänga ute och plågas lite på sommaren. Orkidéer är ungefär som kaktusar, ganska fula och tråkiga länge och plötsligt blir de hänförande vackra.

Ingela vattnar sin trädgård med nässelvatten. Den naturligaste, bästa och billigaste växtnäringen som finns. Hon har alltid en hink med vatten som står med några kvistar brännässlor i. Ur den tar hon bara en skopa och häller i vattenkannan. Hon brukar också handplocka maskar och lägga i sina rabatter. Maskarna luckrar upp jorden så att det kommer in syre. Maskbajs är dessutom som godis för växterna. All nyköpt jord i påse har varit värmebehandlad och är därmed helt död. Därför är det viktigt att tillföra liv så att det kan bli ett kretslopp.

Nästa projekt i Ingelas trädgård ska bli att ta bort gräsmattan. Hon tänker lägga skiffer över halva, med låga växter som sedum och backtimjan mellan stenarna. På den andra halvan tänker hon ha en grusodling. Där rinner vattnet igenom fort och växter som inte vill ha våta fötter trivs bäst, som buxbom eller urtidsträdet ginko.

– Det finns en farbror som till och med odlar hallon i grus.

Ingela tycker den hälsofrämjande aspekten med trädgårdar är intressant. Vissa miljöer får människans hjärna att återhämta sig fysiskt. Det ska vara trygga miljöer med skydd och utblick, som på ”den gamla savannen”. Där slipper vi vara på språng hela tiden och det har haft en evolutionistisk fördel för vår utveckling. Ett landskap eller en trädgård hjälper hjärnan att återhämta sig. Det finns forskning som visar att ett fönster med grönskande utsikt gör en patient fortare frisk än ett fönster med en parkeringsplats utanför. En förklaring är att naturen har fraktala former, vilket betyder ett upprepningsmönster. Den lilla grenen är en liten kopia av den stora trädstammen och så vidare.

– Detta är intressant för oss, men ändå låginformativt och behöver inte tolkas så mycket, förklarar Ingela.

En av hennes favoritträdgårdar är Battersee Park i London.

– Dit kommer människor med olika problem och kan göra saker på riktigt. Trädgårdsskötsel är inget skitjobb, det är vårdande både för den som utför och för den som får njuta av resultatet.

När Ingela har fått bort sin gräsmatta kan hon också bara sitta och njuta. Varken gräsklippning eller ogräsrensning kommer hon att behöva ägna sig åt.

– Men mera ätbart vill jag ha. Det blir nästa experiment att testa nya frukter och grönt.

”Orkidéer är ungefär som kaktusar, ganska fula och tråkiga länge och plötsligt blir de hänförande vackra”