Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ingen midsommar utan jordgubbar

Annons

Det var midsommarafton och vi var ute på den årliga vandrarhemsluffen. Österlen var resmålet detta år, och natten mot midsommarafton hade vi bott på vandrarhemmet i Haväng, ett av de mysigaste vandrarhem vi någonsin bott på. Det tycker tyvärr massor av andra människor också, för midsommarhelgen var fullbokad. För vår del var det bara att packa ihop och hitta ett annat sovställe över helgen.

Efter några samtal visade det sig finnas ett rum ledigt i Backåkra några mil därifrån. Så efter ett sista svalkande förmiddagsdopp i Haväng lastade vi in oss i bilen och rullade iväg. Vi hade inte åkt många kilometer förrän det första jordgubbs-ståndet dök upp bredvid vägen. I baksätet är de oftast inte överens om någonting över huvud taget, men nu ropade de med en mun:

– Pappapappapappa, vi måste köpa jordgubbar!!!

Efter en snabb blick på Miss Bomhus – för att kolla att jag verkligen tyckte som jag gjorde – svarade jag att hela Skåne minsann är gjort av jordgubbar och att vi kan köpa när vi kommer fram. Och vi åkte vidare. Jordgubbsförsäljarna stod så tätt att de nästan var tvungna att ställa stånden på tvären för att få plats.

– Pappapappapappa, kan vi inte köpa jordgubbar?!?

Innan vi kom fram till Backåkra måste vi ha passerat över hundra jordgubbsstånd. Väl framme kvitterade vi ut vårt rum, och började lasta in alla väskor, kassar och lösa föremål. Sedan tog Miss Bomhus med sig barnen på en promenad i området medan jag tog bilen för att skaffa de där jordgubbarna. Det första ståndet jag körde förbi höll på att packa ihop. Det andra var övergivet. Och hur det gått till fattar jag inte än i dag, men plötsligt var hela Österlen dammsuget på jordgubbar. Det var soprent. Tomt. Finito.

Nå, skam den som ger sig, tänkte jag och styrde mot den Ica-affär vi passerat någon timme tidigare. Där förkunnade en stor skylt att jordgubbarna var jättebilliga. Och inte bara det – de var jätteslut också. Till slut var jag tvungen att välja mellan jordgubbskräm eller djupfrysta melonkulor. Jag tog kulorna och en rejäl bytta glass, och begav mig skamsen tillbaks till familjen.

Miss Bomhus hade dukat upp ett midsommarbord på innergården och ställt fram skålar för jordgubbarna. Baksätesåkarna kunde inte dölja sin besvikelse när de bet i de iskalla, djupfrysta melonkulorna. De försökte inte ens – tvärtom berättade de högljutt för hela Backåkra vilken värdelös pappa jag är som inte ens kan fixa en kartong jordgubbar. Då reste sig plötsligt paret vid det närmaste bordet, och kom fram till oss med en kartong och sa:

– Varsågoda, ni kan få hälften av våra. Inte kan man fira midsommar utan jordgubbar!

Själv är jag givetvis alldeles för stolt för att acceptera en sådan gåva, så medan resten av familjen glatt mumsade i sig satt jag och glodde under lugg (eller, snarare, där luggen satt förut) och svor på att jag minsann ändå tycker bättre om melonkulor, så det så!

Tror ni jag lärde mig något av detta då? HA! Ni skulle ha varit med året efter när jag köpte hela helgmiddagen på Ölands enda kvällsöppna bensinmack. Den midsommaren glömmer vi aldrig – sill, geléhallon och dillchips!