Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Insändare: Allt jag ville var att få hjälp att ta mig ut i livet igen

Tack Försäkringskassan! En fredag eftermiddag får jag post i kivra, läser och där och då togs livet och hoppet ifrån mig. Från ingenstans, utan förvarning, utan framförhållning utförsäkrad från sista november. Det står ingenstans hur min läkare har bedömt fel eller hur de kom fram till detta.

En person jag aldrig träffat eller pratat med har skrivit. De svarar inte, ringer inte upp, byter handläggare hela tiden.

En fredag och ni knäckte mig och mina barn fick sin helg förstörd. Jag föll tillbaka till mörkret, depressionen, hopplöshetens tankar. Rädsla och oro och traumaminnen väcks till liv.

Vad gör jag nu? Mitt i corona utsparkad – till vad? Får ju knappt ha möte.

Mitt hopp, min dröm mitt liv tog ni av mig utan förklaring. Jag har tappat livsgnistan för jag orkar inte kriga mer, orkar inte kämpa strida för något jag inte vet vad.

Hur fungerar man när man ger besked en fredag eftermiddag och sen håller sig gömd? Min läkare ringde fyra nummer. Ingen svarade.

Jag vill veta vem är du som inte ens har lyssnat på min doktor, han som känner mig sedan flera år. Jag hoppas du sover gott, för det gör inte jag.

Jag gråter, att från en dag leva ett hyfsat familjeliv med drömmar och planer till en dag med mörka tankar. Orkar inte kämpa, vill inte vara en börda, den som förstör för familjen

Du kanske kan förklara för mina barn varför jag inte kan betala deras aktiviteter som är viktiga för deras hälsa.

Allt jag ville ha var ett sip-möte, planera och komma fram till en lösning tillsammans. Att få hjälp att ta mig ut i livet igen.

Tack för ingenting

Hopplöst

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare