Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Insändare: Art för art försvinner trots att vi behöver dem för vårt eget välbefinnande

Annons

Kriser uppmärksammades först under 1960-talet, främst genom Rachel Carsons bok ”Tyst vår”. Sen följde kriserna i jämn ström: Giftkrisen med DDT och PCB i vatten och hormoslyr över skogarna, försurningskrisen där svavel och kväve från industrier och trafik sänkte pH i vatten och i mark med följdverkningar för djur och växter, ozonkrisen där kylskåpens freoner sökte sig upp i stratosfären och berövade oss skyddet från UV-bestrålningen.

Dessa kriser har hitintills ansetts bemästrade, åtminstone uppmärksammas de inte längre. Minns ni Tjernobylkrisen? Om inte så minns Cesium 137 oss.

Den senaste krisen, klimatkrisen, uppmärksammas desto intensivare, och med Greta Thunberg som förespråkare kommer den att bli svår för beslutsfattare att tysta ner.

Forskarna talar i dag om den biologiska mångfaldskrisen, men den krisen väcker föga uppmärksamhet hos allmänheten, trots att den är jämförbar med klimatkrisen och de båda verkar i symbios.

Befolkningsökning och ökande levnadsstandard sker på bekostnad av andra arters livsutrymme. I dag är vi dubbelt så många människor som vi var på slutet av 1970-talet, så det unika hos dig har halverats – så är det naturligtvis inte, det har fördubblats. Å andra sidan visar evolutionen att arter alltid försvunnit och flertalet av de som en gång levt har försvunnit, men aldrig någon gång tidigare i historien har försvinnandet gått så fort.

Han däruppe som härskar över liv och död måste fås att inse fördelarna med biologisk mångfald. Arter är beroende av varandra och endast gemensamt med andra arter kommer arten människa att bestå. "Varen fruktsamma och föröken eder, och uppfyllen jorden och läggen den under eder; och råden över fiskarna i haven och över fåglarna under himmelen och över alla djur som röra sig på jorden".

Så står det i Första Mosebok 1:28. Såsom varande en djupt religiös icke troende, ifrågasätter jag sanningshalten i detta. Det finns mycket som är vackert i bibeln och den har förtjänstfullt bidragit till stor del av vår kultur, men citatet föder andra utsagor, till exempel den om mänskliga rättigheter som blivit till ett postulat.

Okej, alla människor ska behandlas värdigt och vi är väl medvetna om att alla inte har våra ekonomiska möjligheter eller demokratiska rättigheter. Men ändå, art för art försvinner trots att vi behöver dem för vårt eget välbefinnande. ”Såsom biet samlar honung och ilar bort utan att skada blomman, så må den vise leva på jorden” säger ett liknande citat.

Albert Einstein uttrycker det annorlunda ”Om alla bin försvinner har mänskligheten fyra år kvar innan den själv försvinner”. Frågan är, vilken väg vi väljer?

Ove Lennström

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare
Annons