Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Insändare: Berättelsen om hur välfärden tog slut i landet i norr

Det var en gång ett land upp mot Polcirkeln, med välskötta fina landskap, bondgårdar och stort sätt orörda skogsområden. Det fanns en väl utbyggd infrastruktur och goda förutsättningar att utveckla ett mänskligt idealsamhälle. Men efter några framgångsrika årtionden hände det något.

I skogarna utrotade man de vilda djuren. Vattendragen och sjöarna försurades och fiskbeståndet decimerades. Alla stora skogsfåglar utrotades och växtgifter spreds över landskapet. Själv tyckte de som styrde landet att de hade gjort ett bra jobb som åstadkommit detta. De var även mycket stolta över att det fanns några slantar kvar i kassan efter världens relativt sett högsta skatteuttag.

Inte oväntat växte det fram en politisk opposition. Till en början låg den politiska debatten inom ramen för vad som är vanligt i västerländska demokratier. Men de styrande skärpte tonen när röstsiffrorna för partiet dalade.

Ganska snabbt började det spridas elaka och ”roliga” invektiv som tíll exempel kapitalistsvin, pest och kolera. Alla som inte hörde hemma i det styrande partiet ansågs vara felprogrammerade.

Debatten skärptes ytterligare när röstsiffrorna för de styrande fortsatte sjunka.

Nya politiska utspel blev livsviktiga. Räddningen blev invektivet ”rasist”. Det hade en närmast magisk inverkan i debatten och tystade snabbt de flesta oppositionella. Olika väljargrupper, speciellt i städernas problemområden, anslöt sig till en hetsig politisk kampanj ”rasist, rasist” som genomsyrade varje avkrok av samhällsstrukturen, från grundskolan till äldreomsorgen.

I detta läget hände något oväntat. Ideologin ”proletariatets diktatur” som länge låg i dvala fick just den ideologiska uppmuntran som behövdes för att explodera av livslust. Invektivet ”rasist, rasist” användes överallt och i alla sammanhang.

Med traditionella samhälleliga levnadsregler som kristen moral och etik moral sedan länge undanskuffade, och med skolornas elever under flera generationer indoktrinerade i invektivens härliga budskap så var det äntligen dags att ta för sig av ”rasisternas” tillgångar.

Resultatet blev bränder, rån, mord, sprängningar och alla möjliga trakasserier. De enda som tjänade på detta var de kriminella och samhällets värsta slödder som firade julafton. Alla övriga blev förlorare.

Och snipp, snapp, snut så var välfärden slut i landet uppe mot Polcirkeln.

Andrew Magnusson

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare