Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Insändare: Brynäs behöver en ledare – det finns inga genvägar

"Brynäs – ni är bäst i världen!" skrev en gång Hoforsfödde, nyss bortgångne sportjournalistlegendaren Lasse Sandlin.

Förväntningarna på nationellt folkkära, tillika Gävles stolthet Brynäs IF var stora inför den nyss avslutade säsongen. Men de kom på skam. En närmast rakt igenom usel säsong. Ingen slutspelsplats. Hamnade i ingenmansland.

Finns inget värre öde. Öken bara förnamnet.

För oss supportrar återstår bara att trampa vatten i långa, tomma månader – i valet mellan att se Gefle IF spela fotboll och kinesisk dropptortyr vinner den senare – i väntan på att laget går på is i slutet av sommaren. Och försäsongen äntligen börjar.

En ringa tröst att det där skräckframkallande viruset gjort att slutspelet ställs in.

Det har minst sagt varit turbulens i Brynäs bås de senaste säsongerna. Tränarbyten. Nu ska ännu en ny person in. Peter Andersson, tidigare Malmö Red Hawks. Jag vet ingenting om honom. Det sägs att han har hårda nypor. Illavarslande.

Låter old times i mina öron. Gammalmodigt. Furirfasoner. Luktar Boork och auktoritära manér. Drill och lydnad. Inte i min smak.

För mig är och förblir den störste i båset Tommy Sandlin. Han beskrev själv sin utveckling som att den gått från tränare till coach och sedan till ledare. Det sistnämnda det högsta stadiet. Föregånget av professionell och kanske ännu mer personlig utveckling.

Det sista förutsättningen för det förra. Ledarskap börjar med självinsikt. Finns inga genvägar. Inga knep.

Inte vet jag om Peter Andersson är något mer än coach och tränare. Det visar sig. Men det lilla jag sett av honom indikerar ingen utpräglad ledarskapsförmåga. (Leda är mer än att coacha. Bulan Berglund styv på det senare.) Klart jag kan ha fel.

Minns Brynäs storhetstid! Minns den beryktade Brynäsandan! Spelarna lade själva upp taktiken, hur de skulle spela. Alla de legendariska lirarna. Och enorma framgångar skördades som vi vet.

Ledarskap kan också betyda att inte styra och ställa. Inte ha hårda nypor. Den svåraste ledarskapskonsten av alla. Vara det som inom ledarskapslitteraturen betecknas "facilitator". Underlätta för de professionella att göra sitt jobb.

Den bästa ledarskapsstilen, kanske bättre: hållningen, när vi talar om professionella medarbetare. I detta fall hockeyspelare. Inga schackpjäser som en sträng hand ska flytta runt. Enskilda individer som måste ses.

Svennis Eriksson är omtalad för att vara bra på detta seende. Ur denna individfokusering utveckla laganda och spelaransvar.

Tillit och trygghet nyckelord. I ett psykosocialt klimat vilande på dessa grundstenar växer spelare.

Upp till bevis, Andersson!

Lasse Ekstrand

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare