Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Insändare: Budskapet till mig var tydligt: "Vad gör du ute, gubbjävel?"

Jag tillhör dessa panikslagna virusdagar en så kallad riskgrupp i mer än en bemärkelse. Gammal som gatan, enligt ung-gloparna som i sin enfald inbillar sig evig ungdom, och sedan tidigare dåligt immunförsvar.

Bör därför ligga lågt, socialt sett. Hålla social distans – det nya modebegreppet. Något jag i för sig gör även under virusbefriade dagar. Ingen väsentlig skillnad.

Har jag bara tillgång till min dator med nätuppkoppling och mina böcker – de dödas valfrändskaper som jag många gånger föredrar framför de levandes – är jag mer än nöjd.

På Systemet häromdagen i kassan vid betalning fick jag från en medelålders förmåga det onda ögat. Budskapet tydligt, för att inte säga glasklart: Vad gör du ute, gubbjävel? Jag försökte skämta men kom av mig.

På Ica där man kan handla med självbetjäning: En butiksanställd som blixtsnabbt backade när hon upptäckte mig. Med baken rakt in i den glesa hyllan med vita bönor, burkar i golvet. Vi behövde fråga om en sak. Hon svarade tillsnörpt med bibehållen andning, allt blekare i ansiktet på grund av syrebrist. Och höll det påbjudna avståndet på två meter.

Försökte, kanske man snarare ska säga. Inte lätt att göra det i det trånga avståndet mellan gondoler. Hon luktade ängslan. Såg ut som om hon letade efter en alarmknapp.

Jag är en känslig själ som alla vet och upplever det hela särdeles obehagligt. Kan jag anmäla någonstans att jag känner mig kränkt? Hets mot riskgrupp?

Det värsta är resor som måste avblåsas. Har en sådan inbokad till Berlin – jag behöver Berlin för livsandarna skull – i april. Visserligen har det antytts från tyska myndigheters sida att faran över ska blåsas 19 april, mitt avresedatum, men det tror jag inte på.

SAS är på mig om att byta till mig en voucher. Jag vägrar halsstarrigt in i det sista acceptera att det inte blir någon resa.

Berlins största stadsdel heter Pankow, där bodde Walter Ulbricht. Länge avspärrad del av staden. Så sent som hösten 1993, när vi bodde i Berlin, kunde man inte ta sig med tunnelbanan dit. Den stannade vid Vinetastraße. Ändstation på linjen.

400 000 människor bor i Pankow. Där har man högaktningsfullt struntat i att respektera vädjan om att stanna inomhus. I den forna DDR-stadsdelen har folk samlats i parker för picknic och lekar. En kollektiv olydnad som i DDR hade givit Stasi och Volkspolizei gråa hår.

I morse i Berliner Zeitung läste jag att nu införs kännbara böter för den som inte har ett godtagbart – vad fan det nu är – skäl att vistas utomhus. Det kommer att krävas kontrollanter.

Men det var man ju en fena på ju i både DDR och Tredje Riket: Kontrollera befolkningen.

Det totalitära samhället växer fram i skuggan av viruset. Vad händer om och när viruset klingat av?

Löfven torde tycka att viruset kom som på beställning. Nu vänder opinionssiffrorna för den gruvligt misslyckade statsministern och partiledaren.

Lasse Ekstrand

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare