Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Insändare: De som hoppas på Sverigedemokraterna kommer att bli besvikna, jag lovar

Annons

Robert Michels hette en tysk sociolog. Först socialist. Sedan fascist. Han observerade skarpsynt, tidigt må man väl få lov att säga, det tyska socialdemokratiska partiets utveckling mot toppstyrning och fåtalsvälde.

1911 kom en mycket läsvärd bok ur hans hand där han på empirisk grund drev tesen om en "oligarkins järnhårda lag". Det var nära att jag använde ordet "profetisk" om hans insats.

Hans iakttagelse av organisatorisk degenerering, om uttrycket tillåts, bär på generell räckvidd. Fallet SPD inte unikt. Ingen avvikelse. 

Det handlar om politiska partiers lagbundna, höll jag på skriva som om det vore oundvikligt vilket det kanske är, utvecklingsstadier. Mönster som upprepar sig hos alla politiska partier, vänster som höger.

I socialdemokratins fall inledningsvis pionjärernas soluppgångsstadium. Idealismens och offerviljans. Morgondagarna sjöng.

Efterhand förvandlas partierna, icke endast de S-märkta, till toppstyrda apparater med heltidsanställda funktionärer. Politiken blir yrke och födkrok. Minskat medlemsberoende.

Aktiva medlemmar vore ett problem. Interndemokratin blir ett skådespel. Tydligast vid de mediebevakade partikongresserna (medierna spelar med.)

Betrakta svenska S –- kallar sig fortfarande arbetarrörelse. Stelnat. Oförmöget att förnya sig. Makten framför allt. Ett självändamål. Minns januariöverenskommelsen.

Ljusår mellan August Palm och Stefan Löfven. Förtjänar inte att nämnas i samma andetag. En förolämpning mot pionjärerna. Två väsensskilda socialdemokrater, som natt och dag. Den sistnämnde en S-dödare.

Den lysande danska tv-serien "Borgen" skildrar en annan "lagbundenhet" än den inre partidylika. Hur det parlamentariska systemet alltid är större än de partier som bär upp det.

Alla har att foga sig efter den parlamentariska logiken. Alla. Hur än retoriken stolt kan ljuda. Den som ger sig in i den parlamentariska leken, måste samma lek tåla.

Sverigedemokraterna växer i opinionsmätningarna. Ligger nära S. Konkurrerar om att vara landets största parti. Många hyser stora förhoppningar om SD.

Jag kan bara säga: Vänta bara. De kommer att kompromissa som alla andra. Och det kommer att talas om svek. Även i deras fall.

Många odlar en naiv illusion om SD. De är något annat! Småfolkets företrädare. De som hoppas kommer att bli besvikna. Jag lovar.

SD har ju redan påbörjat uppmjukandet och avslipandet av de vassa kanterna vid de nyligen avslutade partidagarna för att möjliggöra samarbete med andra partier. Och då har man inget val. Bara att kompromissa. Sälja ut sig, kunde jag härdad muttra.

Men jag bryr mig föga. Röstar inte. Låt dem hålla på. Beklagar endast de enfaldiga som beger sig till valurnorna och legitimerar spektaklet.

Lasse Ekstrand

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare