Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Insändare: Det mest akuta just nu är åtgärder mot klimatförändringarna

Energidebatten under 1970-talet gällde vattenkraft eller kärnkraft. Det blev inte det ena eller det andra utan båda energislagen. Åren rullar på och historien glöms eller förträngs, medan de övergripande problemen kvarstår.

Kärnkraften hamnade i fokus under 1980-talet diskurs genom Centerpartiet och Thorbjörn Fälldin, men Tage Danielssons sannolikhetsmonolog om Harrisburg är det som består.

Tjernobyl 1986 blev droppen som fick kärnkraften att "koka över". Problemen med fossil energi och klimatförändringar tornade upp sig på riktigt först under 1990-talet vilket gav kärnkraften nytt hopp. Sveriges vindkraftstankar tog också fart, även om utvecklingen låg i sin linda.

Många varnande floskler växte fram i spåren av höjda koldioxidhalter, och vissa lever kvar än i dag. Ur boken "Uthålligt ledarskap" 1994 hämtar jag följande mening. "Politiska styrmedel för att begränsa koldioxidutsläppen skulle få sådana dramatiska ekonomiska konsekvenser för samhällsutvecklingen att vi nog måste acceptera att klimatet ändras".

Hur ekonomin påverkas av ändrat klimat framgår inte. Under 2000-talet kom vindkraft och solenergi in i bilden på allvar, och förväntas ersätta fossil energi och kärnkraft. Vindkraft och solenergi borde vara idealet, då båda energislagen är förnyelsebara.

Tyvärr uppstår andra problem. Jag tänker på min egen käpphäst, den biologiska mångfalden. Vindkraft tar plats, vare sig den byggs till sjöss eller på land. Därför blev GD:s artikel 31/8 "Vindkraftens döda skogar av enorma metalltorn" en tankeställare för många.

Själv kände jag tillfredsställelse över att inte vara ensam om dessa tankar. Skogarna är redan hårt ansatta och övergår kontinuerligt i monokulturer, ytterligare kultivering i form av vindkraftsgator som kommer att få skogen att till formen likna 1600-talets barockträdgårdar, genomskurna av det vägnät som tillkommer vid installation och service av "metalltornen".

Faran att vindkraft inte förmår producera energi kontinuerligt ger kärnkraftsanhängare nytt hopp. Medvetenheten om att vi lever på botten av en djup gravitationsbrunn, på ytan av en gastäckt planet som kretsar kring ett nukleärt eldklot 145 miljoner km bort, borde vara kunskap som förpliktigar. Därför är det mest akuta just nu åtgärder mot klimatförändringarna.

Denna kunskap har blivit uppenbar för världens ungdom som demonstrerar i försök att påverka beslutsfattarna med uppmaningen, lyssna på forskarna. De ekologiska konsekvenserna måste också beaktas för bevarande av den biologiska mångfalden. Hur avväger vi behovet av biologisk mångfald mot en ständigt tilltagande energihunger, intimt sammankopplad med ekonomin?

Den person som blivit vår civilisations läromästare är nationalekonomen Adam Smith som redan 1776 formulerade rättesnöret i en ekonomisk "bibel" med titeln Nationernas välstånd. Kort repetition. "Det enda värdiga livet är ett liv i välstånd. Fattigdom är ett straff. Ekonomins mål måste därför vara att åstadkomma välstånd, och den enda ekonomi som klarar det är en växande ekonomi". Lewis Carroll, författare till barnboken "Alice i Underlandet", ger ett mer nyanserat svar, enligt min tolkning. Följande utdrag ur boken får illustrera mänsklighetens Sisyfosarbete i jakten efter det fulländade energislaget:

"Fortare! Fortare!

Alice kände att hon inte kunde springa fortare, men hon var så andfådd att hon inte kunde säga det.

Det besynnerligaste av alltsammans var att hur fort de än sprang, tycktes de inte springa förbi någonting.

Träden och allt annat omkring dem förändrades inte.

– Är vi inte framme snart? lyckades Alice flämta fram till slut.

– Framme snart! upprepade drottningen. Vi sprang ju förbi för tio minuter sedan! Fortare!

Plötsligt, just som Alice var alldeles förbi av trötthet, stannade de. Alice satt på marken, andfådd och yr i huvudet.

Drottningen hjälpte upp henne så hon fick tid luta ryggen mot ett träd och sade vänligt:

– Du kan få vila lite nu.

Alice såg sig omkring och blev mycket överraskad.

– Jag tror faktiskt vi varit under det här trädet hela tiden! Allting är ju alldeles som det var förut!

– Naturligtvis, sade drottningen. Hur skulle du vilja ha det?

– I vårt land brukar man komma någon annanstans, om man springer en lång stund, som vi gjorde, svarade Alice, som ännu var lite andfådd.

– Det var ett ett trögt land! sade drottningen. Här, ser du, måste man springa av alla krafter för att kunna hålla sig kvar på samma plats. Om man vill komma någon annanstans, måste man springa minst dubbelt så fort."

Ove Lennström

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare