Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Insändare: Det var inte Ullenhags personlighet, det var motstånd från Moderaterna

Annons

I en ledare den 23 maj raljerar Gefle Dagblad över Erik Ullenhag som ryktas vara en av kandidaterna till posten som partiledare för Liberalerna. Till skillnad från Nyamko Sabuni, som var ansvarig minister för integration i regeringen Reinfeldt åren 2006-2010, påstås Erik Ullenhag, som var ansvarig minister 2010-2014 i samma regering, inte ha levererat något alls av värde.

Nu var det ändå så, att de båda som företrädare för dåvarande Folkpartiet som ministrar stod bakom och företrädde samma integrationspolitik. Men, det är riktigt att Nyamko Sabuni, som jag hade den stora förmånen att få arbeta nära dessa år, hade en mer utmanande profil.

Tyvärr ledde den inte till särskilt mycket, då de övriga tre partierna i Alliansregeringen inte alls var med på noterna. Det var säkert också det främsta skälet till att Sabuni inte fick fortsätta som integrationsminister, vilket jag djupt beklagade då som nu.

Utrymmet för Erik Ullenhag, som efter valet 2010 övertog Sabunis ansvar för integrationsfrågorna, var således lika begränsat. Och det berodde inte på Ullenhags personlighet. Ansvaret låg främst i ett starkt motstånd från särskilt moderaternas sida mot den liberala integrationspolitiken.

Till det viktigaste för att åstadkomma en väsentligt bättre integration av nyanlända i Sverige hör att förändra både arbetsrätt och bostadspolitik, så att de som stängs ute får större möjligheter att ta sig in på Sveriges arbets- och bostadsmarknader. Det bromsades då av moderater och övriga Allianspartier.

Nu ingår däremot steg på den vägen i januariöverenskommelsen med den socialdemokratiska regeringen. Hade de gjort det redan när regeringen Reinfeldt tillträdde 2006, hade mycket sett annorlunda ut och den så kallade flyktingkrisen 2015 varit betydligt mindre av kris.

En minister i en svensk regering – liksom en partiledare – företräder inte sin personliga agenda utan det parti som har tillsatt henne/honom.

Ett parti som Liberalerna med djupa folkrörelserötter formar sin politik efter bred debatt genom beslut av demokratiskt valda ombud vid partiets landsmöte.

Gillar man inte utfallet av denna process kan man givetvis försöka bakvägen genom valet av ny partiledare. Så raljera på!

Lennart Rohdin, Ljusdal

riksdagsledamot, FP, 1993-98

Svar direkt: Att lyfta vad de lämnade efter sig är inte att raljera

Lennart Rohdin tycks anse att jag är orättvis i min jämförelse av Nyamko Sabunis och Erik Ullenhags politiska gärningar i alliansregeringen. Men att lyfta fram vad respektive statsråd lämnade efter sig är inte att raljera. Det är sant att mycket av dåvarande Folkpartiets integrationspolitik stoppades av Reinfeldtmoderater och centerpartister.

Men lika sant är det att Sabuni vågade utmana såväl partikamrater som regeringskollegor och politiska motståndare i sin strävan att skapa frihet och goda förutsättningar för nya invånare i vårt land. För detta politiska mod blev Sabuni vida känd bland svenskar.

Men under Erik Ullenhags tid som integrationsminister fick Sverige en defensiv röst som ville försköna integrationsutmaningarna. Bland annat meddelade Ullenhag år 2014 att antalet utanförskapsområden hade planat ut under alliansregeringen. Det är inte ett påstående som åldrats väl, om man ska uttrycka det snällt.

Det ska bli spännande att följa kandidaterna de kommande veckorna och ta del av deras visioner för Liberalerna.

Bawar Ismail

ledarskribent

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare
Annons