Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Insändare: En jägares reflektioner del 2: Man är så långt före älgen att den inte har en chans

Annons

Jag är ingen ungdom längre utan tillhör den äldre generationen, har varit med i cirka 35 år och sett och noterat hur jakten och älgstammen förändrats under åren. När jag började hade vi inga mekaniska hjälpmedel vid framforsling av skjuten älg i skogen. En bonde hjälpte till med sina hästar när älgarna låg vrångt till annars samlades vi jägare och drog fram älgkropparna till farbar väg för vidare transport till slakteriet.

På den tiden fanns väldigt mycket älg på markerna och vi fyllde slakteriet ganska snabbt, ibland två gånger. Det var enormt nyttigt och roligt för en ny och ovan jägare att få vara med vid slakteriet och ta del av alla dessa smått otroliga jakthistorier som berättades många med glimten i ögat.

Slakteriet var själva livsnerven och centrum, där samlades vi och kommenterade dagens jakt och för att gå igenom kommande jakt, det var hur kul som helst att kolla in älgarna som kom från skogen och skulle flås och hängas, speciellt då stora tjurar.

Utvecklingen har gått fort, nu körs de ut från skogen med fyrhjuling och pulka till farbar väg. Man behöver knappt ta i älgen, detta på både gott och ont.

Senaste utvecklingen är att vi inte använder slakteriet mera utan kör älgarna till ett professionellt slaktargäng mot en högre kostnad naturligtvis men då slipper man ju allt slit med tunga kroppar och styckning, städning före och efter i slakteriet. Man slipper kort och gott bloda ner sig.

Inom vapen, radio och telefon har det skett en otrolig utveckling. Internet har även drabbat oss med koder på hundar, var de är, skäller de eller inte, åt bilket håll går älgen, det ser man om hunden följer efter och så vidare. Själva jakten har man tappat, man är så långt före älgen i framförhållning att den inte har en chans.

Nu kan man ju tycka att allt detta är överdrivet med tanke på aktuell älgstam där vi ska skjuta två älgar per tusen hektar mot 20 per tusen hektar när jag började min karriär som jägare. Om någon tror att detta är ett gratisnöje tar de fel, för att över huvud taget komma ut på älgjakt kostar det minst 2 000-2 500 kronor i avgifter av alla slag plus allt övrigt som jaktkläder, vapen, ammunition, jaktradio, bil, bensin och mycket mycket mer.

Ja, nu sitter man här med ett tomt slakteri, knappt någon att prata med, alla åker direkt hem efter avslutad jakt. Har man en väldig tur kan man kanske få se en död älg under älgjaktsveckan om någon av passgrannarna eller jag själv har råkat skjuta någon.

Eftersnacket i jaktstugan har vi också rationaliserat bort, alla åker hem så fort det någonsin går. Förr var snacket något som man såg fram emot. Älgarna blev fler och fler och större och större ju längre kvällen led och väldigt roligt hade vi.

Jag ska föreslå att vi samlas i jaktstugan kl. 08.00 på måndag morgon i älgjaktsveckan och skicka upp en drönare så vi vet vad älgarna är och skjuter de vi ska ha. Då slipper vi ju allt krångel med hundar och en massa skyttar i skogen.

Det enda som man har i huvudet nu är: Hur kunde det bli på det här viset?

Wilhelm Tell

Mer läsning: Insändare: En jägares reflektioner: Hur har det kunnat bli på det här viset?

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare