Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Insändare: En jägares reflektioner: Hur har det kunnat bli på det här viset?

Annons

Nu har vi fått älgpassen för älgjakten 2019 och jag är ute för att se över dessa för första gången. Sätter mig på en stubbe och tittar ut över bergen och skogen där jag jagat sedan 35 år tillbaka och kan konstatera att ingenting är sig likt.

Där det förr var tät skog är i dag bara breda skogsvägar och "öar" av skog däremellan och varje väg avslutas med en stor vändplan med ett intilliggande jättehögt vindkraftverk. När jag sitter där kan jag notera att många av de gamla "generalpassen" är helt bortsopade och man funderar hur älgarna ska ha en chans att klara sig om de befinner sig i "öarna" med skyttar runt omkring, om det nu finns några älgar kvar! Ingenting är sig likt.

Hur har det kunnat bli på det här viset?

I början på 1990-talet fick vi de första björnobservationerna, hela jägarkåren kom i uppror. Det här är åt helvete. Hur ska det gå? Björnarna tar ju "rubb och stubb" även våra jakthundar.

Stora sammankomster av jägare tillsammans med Svenska Jägarförbundet anordnades i så gott som alla möteslokaler runt om i landet som drabbats av detta "kolossala odjur".

Åren gick och visst hittade vi slaktplatser efter älg som björnen tagit men någon större katastrof var det inte, det gick att leva med det bara man var varse om att de fanns i närheten och hade en under uppsikt.

Tvärtom utvecklades det att bli en ny populär nervkittlande jaktform som vi inte haft förut, nämligen björnjakten i augusti. Förutom detta blev det ett nytt vilt att spana på även för den breda allmänheten.

Varifrån kom alla björnarna som på ett givet klockslag?

Hur kunde det bli på det här viset?

Någon gång i början av 2000-talet kom så den beryktade vargen insmygande i våra marker och nu var björnfaran som bortblåst, nu började de verkliga problemen. Nu pratar vi om hundens anfader, en komplicerad individ med ett helt annat beteendemönster än alla andra rovdjur vi konfronterats med i Sverige i alla fall de senaste 150 åren.

Nu är rädslan befogad. Vargen bildar revir och styrs av ett alfapar, de i sin tur sätter valpar till världen som stannar tills de är vuxna nog att bilda egna revir. Om det är någon tröst så är det endast alfaparet som tillåts avla fram nya generationer vargar.

Ett revir är stort, omkring 30 000-50 000 hektar och patrulleras och revirmarkeras av alfaparet, inga andra inbrytningar från andra vargar accepteras. Kruxet är att det gäller jakthundar också. Det har varit många incidenter, tragiskt nog med dödlig utgång för fina meriterade jakthundar och "familjemedlemmar" så hur vi ska lösa detta lagligt står i stjärnorna. Något drastiskt måste till. Det räcker inte med vanlig avskjutning.

Till skillnad från björn vill vargen bara ha färskt kött, ej as eller vegetabiliskt, så det går åt en hel del älg, mycket mer än man kan ana. Varifrån kom alla vargarna som på ett givet klockslag?

Hur kunde det bli på det här viset?

Wilhelm Tell

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare
Annons