Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Insändare: Galmsjömyrans vindkraftspark – en käpp i hjulet

Oro för natur och hälsa har lyfts för de 40 Eiffeltornshöga vindkraftverk som företaget Njordr vill bygga utanför Storvik vid Galmsjömyran.

Jag vill peka på en annan sorts oro. En plats är mer än en geografisk yta. En plats rymmer också estetik, historia, kultur, minnen och känslor. Det är därför vi kan trivas på en plats. Det är därför vi kan bry oss om en plats. Det är därför vi kan älska en plats.

Jag älskar de sjöar, fäbodar och skogen som funnits där hela mitt liv och som jag hoppas bevaras till framtiden. Hållbar utveckling inkluderar också sociala värden, annars är den inte hållbar.

Som etnolog värnar jag det kulturella landskap som hotas av denna mängd vindkraftverk. I närområdet finns till exempel Storvika och Broby fäbodar. Långväga från fäbodvallen har EU förstått vikten av att skydda dessa miljöer och delar ut bidrag för slåttern som sker där med liar och räfsor. Även Sandvikens kommun bedömer Broby fäbodar som ett karaktärsområde, kulturellt och historiskt skyddsvärt.

Vindkraftsparker har kort historik men förändrar nu snabbt landskapet. I Boverkets råd till kommuner står ”Vindkraftverk utgör en ny typ av industriell arkitektur som avviker i form och i höjdskala. Genom sin storlek och rotorbladens ständiga rörelse blir de visuellt dominerande inslag i landskapsbilden ofta över stora arealer i tidigare orörda eller lågt exploaterade områden. Utbyggnaden kommer att förändra landskapet…av största vikt att denna förändring genomförs medvetet med hänsyn till varje landskaps unika betydelse idag och i framtiden. Stor omsorg måste därför läggas vid lokalisering och utformning.”

I industrimiljöer anses vindkraftverk kunna smälta in i landskapsbilden. Galmsjömyran är inte en sådan plats. Även Energimyndigheten och Europeiska landskapskonventionen menar att lokaliseringen måste väljas varsamt och passa in i landskapet och de som vistas där måste få vara med och bestämma.

Om inte är det inte bara ett hot mot demokratin, utan en grogrund för vindkraftsmotstånd överlag och ökad polarisering mellan landsbygd och stad.

För att utvecklingen ska vara hållbar måste alla tre pelare, social, ekologisk, ekonomisk vara jämstarka. De känslor som finns kopplade till en plats går inte att vifta bort som oviktiga. Hållbar el kan inte uppnås genom att habitat förstörs samtidigt som vi får se våra älskade landskap mista sin uppskattade estetik genom exploatering.

Vindkraftsparken vid Galmsjömyran är inte hållbar utveckling. Den är en käpp i hjulet.

En ung röst i debatten

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare