Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Insändare: Gästrikeleden måste underhållas

Vandra Gästrikeleden! uppmanar Gävle kommun på stan. Har kommunen upptäckt vandringars betydelse för folkhälsan?

Sörmlandsledens invigning 1973 blev startskottet för att skapa fler låglandsleder såsom den 27 mil långa Gästrikeleden, vars norra del blev färdig 1975 och den södra 1986. Idén till Gästrikeleden väcktes inom Friluftsfrämjandet som tillsammans med kommunerna, länsstyrelsen och Skogsvårdsstyrelsen såg till att leden förverkligades.

En vandringsled kräver tillsyn och underhåll. Efter att ha gått flera delsträckor, kan jag konstatera att mycket är eftersatt.

Några exempel: På många håll har träd lagt sig över leden. Väster om Långhäll (nära Upplandsgränsen) är det på ett ställe som plockepinn. I den vackra trollskogen norr om Hyttön går stigen under svajande träd som fallit över andra träd. Spännande men inte tillrådligt. Spång saknas över djupt dike.

På sträckan Hemlingbystugan-Valbo var ledmarkeringarna bitvis förvirrande om man inte hade med sig den senaste versionen av kartan. Ena gången tvingades jag vända vid en vattenansamling, en annan gång hamnade vi ute på ett svårforcerat kalhygge. Vid Hemlingbystugan saknas anslag om den nya sträckningen. På Mårtensklack blir man villrådig vid vindkraftverken om man kommer från Brattfors.

2013 fick kommunerna bidrag från EU med 350 000 kr till leden för underhåll med mera och vid 40-årsjubileet 2015 togs nya krafttag. Men översyn krävs förstås kontinuerligt.

I ”Vandra Gästrikeleden” (2019) skriver Gunnika Isaksson-Lutteman att kommunerna till sin hjälp har 33 ideella ledvärdar som två gånger per år ska vandra sin del av leden och rapportera om nödvändiga åtgärder.

Ambitiöst värre, men hur intresserade är kommunerna? ”Det är lätt att markera upp en led, men det svåra är att få den att leva”, säger i boken Gästrikeledskommitténs ordförande. Han hade gått hela leden och stött på bara fyra personer.

Kanske har coronapandemin gjort att vi har fått upp ögonen för hembygden, dess natur och kultur. Jag har mött fler vandrare än ordföranden. Gästrikeleden är med fel och brister en utomordentlig tillgång, en ovärderlig skatt, som ger möjlighet för var och en att upptäcka landskapet och gratis få frisk luft och motion. Leden ska vi vara stolta över och vårda.

Från E4 må Gästrikland framstå som platt och intetsägande. Inget kan vara mer felaktigt. Vandraren på Gästrikeleden får en sannare bild av bygdens rikedomar, allt ifrån stilenliga tegelbyggnader från järnbrukens glansdagar till porlande vattendrag som lockar trötta ben till efterlängtad vila, ifrån milsvida utsikter i norr till blåsippor bland fjolårslöven i söder. Med stigande arbetslöshet borde kommunerna nu kunna satsa på en rejäl upprustning av leden och bättre informationstavlor. Då tror jag att fler kommer att instämma i Gustaf Frödings vers

”Det är skimmer i molnen och glitter i sjön

det är ljus över stränder och näs

och omkring står den härliga skogen grön

bakom ängarnas gungande gräs.”

Tomas Attorps

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare