Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Insändare: I stället för hårdare straff för djurrättsaktivister, ge myndigheterna resurser i stället

I en interpellation i riksdagen nyligen framför de rättspolitiska talespersonerna för den före detta alliansen, M, Kd, L och C, betydligt tuffare tag mot djurrättsaktivismen i Sverige. Aktivister som man utan att blinka kallar för extremister, ekofascister och våldsverkare, som bör straffas betydligt hårdare än vad som gäller i dag.

Allvarlig extremaktivism kan vi vara utan, men vad är det som betraktas som extremt och som kräver ökade straffsatser?

Är det att aktivister olovligen tar sig in i hönsfarmar för äggproduktion och visar för allmänheten hur burhöns lever på en yta motsvarande endast 750 kvadratcentimeter per höna (drygt ytan av ett A4-ark)? Nej knappast. Inte ens om aktivisterna i protest stjäl och släpper ett antal höns fria.

Det är värt att notera att just den här formen av äggproduktion numera bojkottas av stora affärskoncerner inom livsmedelhandeln.

Är det extremaktivism med fredliga demonstrationer vid kosläpp, som i vårt län i fjol ansågs av representanter för LRF vara så allvarliga att man tvingats inställa den publika delen, fast de uppenbarligen aldrig varit anmälda till organisatören? Nej verkligen inte och här skönjas onödiga överdrifter i just frågan om djurrättsaktivism.

Är det extremaktivism att någon aktivist olovligen filmar verkligt extrem djurhållning hos en mjölkproducent i Hälsingland? Nej verkligen inte, och just det här fallet fick nog upp ögonen hos många hur allvarligt djurplågeriet kan vara i vissa fall.

Det tycks också som att myndigheterna i landet fått upp ögonen för hälsingefallet, då de i dagarna redovisar missförhållanden på totalt 38 Arlagårdar och ytterligare ett antal andra mjölkproducenter.

Jag tycker att vi ska vara tacksamma för att det förekommer djurrättsaktivism av den typ som beskrivs här. Inte minst därför att våra myndigheter uppenbarligen inte får göra oanmälda besiktningar hos producenterna. I just hälsingefallet uppges att myndigheten utfört 38 besiktningar och uppenbarligen anmält vissa missförhållanden, men inget tycks ha hänt förrän aktivistfilmen visade i media. Märkligt kan tyckas. Man måste fråga sig om myndigheten vet vad man ska göra på jobbet?

De politiker som i riksdagen anser att straffet för djurrättsaktivister måste ökas vet nog heller inte vad de bör göra på jobbet.

Varför inte se till att myndigheterna får ökade besiktningsmöjligheter genom att till exempel tillåta oanmälda kontroller. Då slipper ju djurrättsaktivisterna göra jobbet och därmed inte riskera åtal. Eller varför inte stärka lagarna mot djurplågeri och lagstadga om ökade utrymme för burhöns, eller ännu hellre helt förbjuda sådan verksamhet.

Anders Ekholm

ko- och hönskramare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare