Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Insändare: Jag hoppas att kommunfullmäktige röstar nej till vindkraftverken

Apropå vindkraftverk vid Jungfrukusten: På 1970-talet byggde Vattenfall en demonstrationsanläggning på Nordupplandskusten. Jag hade förmånen att delta i en förevisning av föremålet ifråga. Tyvärr uteblev vinden, men åskådarna fick ändå se vingarna snurra eftersom Vattenfall förutseende nog kunde driva verket med el.

Ett tiotal år senare uppförde Gävle kommun genom dess energiverk ett vindelektricitetsverk i Gävle hamn. Detta möjliggjordes genom frikostiga statsbidrag och en synnerligen kreativ lönsamhetskalkyl. Den ekonomiska verkligheten gjorde sig emellertid påmind varefter verket revs.

Den officiella förklaringen var att hamnen behövde platsen för sin expansion.

Därefter har vi även kunnat läsa om dåvarande landstingets svindlande engagemang i mångmiljonklassen avseende vindkaft i Småland. I Sverige är vi vana vid billig el till konsument trots pålagor i form av enegiskatt, effektskatt, moms på ovan nämnda skatter samt särskild pålaga avseende slutförvar av kärnkraftavfallet.

Trots dessa pålagor och enorma vinster hos framför allt nätägarna (där statliga Vattenfall är prisledande) har elkonsumenten i Sverige ett elpris på en kr/kWh eller lägre. Detta beroende på den fantastiska produktionsmix av vattenkraft och kärnkraft som vårt land har begåvats med.

Priset på el hade dessutom kunnat vara ännu lägre om Vattenfall satsat på underhåll av det svenska elnätet i stället för att investera i brunkolsproduktion i Tyskland. Nu ska det emellertid bli vindel ”på riktigt”. En park av elsnurror ska planeras utanför Jungfrukusten. En del frågor har rests under projektets gång.

Man undrar sålunda bland annat vem som ska bygga, vem/vilka som ska äga och inte minst vilka som ska köpa elen (när det blåser). I Sverige finns ingen avsättning för denna el så länge kärnkraften finns kvar. Den måste alltså motarbetas.

Därför får troligen inte Chalmers 60 miljoner kronor för att visa en prototyp av nästa generations kärnkraft, vars drift till del baseras på nuvarande uttjänta uranbränsle, som fortfarande har högt energiinnehåll.

Avsättningen för vindkraften får sökas i Polen och Tyskland där man fortfarande i hög grad baserar elproduktionen på brunkol, och har ett pris till kund på över två kr/kWh, alltså mer än dubbelt så dyrt som den svenska. Därutöver erhålles en klar miljövinst om brunkol ersätts av vindkraft.

Frågan uppstår då varför inte vindkraftverken placeras i södra Östersjön, där det blåser mer och distributionsavståndet blir avsevärt kortare.

Avslutningsvis får jag hoppas att investeringar och kostnader i övrigt inte hamnar på de svenska elkonsumenternas räkningar eller våra skattsedlar och att vi inte ska behöva vara beroende av vindel de kalla, vindstilla vinternätter då våra bilar i framtiden ska laddas med el. Mot bakgrund av ovanstående hoppas även jag att kommunfullmäktige i Gävle säger nej till vindkraftetablering vid Jungfrukusten.

Observer

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare