Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Insändare: Jag skäms över det svenska skolsystemet – och de förstörde det

Undertecknad har arbetat som lärare sedan 1980-talet i grundskolan och gymnasiet. Det skolsystem som jag började i har inte många likheter med dagens, om man nu ens kan kalla det ett skolsystem.

Ordet system för tankarna till något som är genomtänkt och hänger ihop, att det sker en genomtänkt utveckling mellan årskurser och stadier, att lärare har professionella kontakter över skolgränserna och att skolan är kunskapsinriktad.

Allt detta fanns 1987 när jag började som lärare på högstadiet. I många år var jag stolt över vad vi gemensamt åstadkom med eleverna genom skolåren.

I dag skäms jag för det svenska skolsystemet, hur man lappar och lagar för att det blivit så dåligt och för att det inte är något system längre. Det är snarare en ”skol-skärgård” vi har med olika skolor, där det mer av tur ibland går en och annan färja mellan öarna (pedagogisk kontakt mellan skolorna). Allt detta resulterar i stora kunskapsluckor hos eleverna, ingen systematisk träning där nästa skola tar vid och massor med elever som behöver individuell hjälp. En dyr skola dessutom!

De stora förstörarna bakom detta är två statsministrar på 1990-talet: Göran Persson, S, som slog sönder det genomtänkta och likvärdiga i systemet genom kommunaliseringen 1990, och Carl Bildt, M, som 1992 privatiserade skolan genom privatägda friskolor och en elevpeng i stället för klasspeng.

Göran Persson som socialdemokrat ångrar nog rejält vad han startade, medan Carl Bildt nog inte ens i dag ångrar ett system där skattemedel går direkt till privata företag och fickor.

Resultatet ser vi sedan många år, och ingen riksdag verkar mäktig att vända den dåliga utvecklingen:

* Vi har skolor där över hälften av lärarna är obehöriga på grund av att läraryrket inte är attraktivt längre (så var det inte fram till 1990-talet, tvärtom)

* Vi har föräldrar som ängsligt måste bevaka att barnen kommer till en ”bra” skola, och skjutsar barnen långa sträckor i stället för att vara trygg i att alla skolor är tillräckligt bra – likvärdigheten är borta

* Vi har skolor som bakom dimridåer påstår att de är konfessionslösa, fastän de startats just för att försvara trosinriktningen och dogmerna. Att de kan stängas kan vi tacka Gefle Dagblad som lokaltidning för, inte dyr skolinspektion!

* Vi har skolor som inte lär eleverna riktig och utvecklad svenska, därför att deras affärsidé är engelska, och som utnyttjar detta trots att engelska inte är officiellt språk i Sverige. I Sverige är ju svenska viktigt att utveckla enbart för invandrare. Mer svenska alltså, men bara där…

* Vi har skolkoncerner som är börsnoterade, ger rejäl utdelning för svenska skattemedel till ägarna och som med dessa medel startar privatskolor i andra länder, till exempel engelska skolor i Spanien

Att försöka förklara detta för lärare från andra länder är i stort sett omöjligt!

Kort sagt: ett ganska ruttet så kallat ”system” utan de ambitioner och resultat som präglade svensk skola fram till 2000-talet, vilka då tydligt avspeglades i internationella undersökningar.

Olle Käll

gymnasielärare i svenska och tyska

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare