Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Insändare: Konservburk – själv tänker jag sardinburk

”It´s all in a name”, tänkte jag och utbrast i ett förtjust ”Visst ser den ut som Hogwarts?” när sonen en gång i tiden började i Söderskolan.

Att det där sedan vare sig fanns någon Dumbledore eller Hagrid gjorde inget när man hade lärare lika kunniga och rättvisa som Minerva McGonagall.

När svärfar senare en gång benämnde konserthuset som mejeriblått blev jag först förtörnad.

”Hmpff”, tänkte jag men dröjde kvar i tankegången.

Vred och vände på den och kom fram till att det var en rätt smart kommentar. Kännetecknande för ett mejeri är att förädla; ta distribuerade varor att förfina och bearbeta till en slutprodukt att fraktas ut till väntande konsumenter. Motsvarigheten till mejeriets förädlande av kossans mjölk är för ett konserthus noter, musiker och instrument.

Bägge inrättningar med det gemensamma att vilja ge brukare något att njutningsfullt tillägna sig.

För den med slika associationsbanor ligger leendet nära till hands när nu Kulturhuset beskrivs som en Konservburk. Själv tänker jag sardinburk. Ett gyllene hus med allehanda gotta, enkom skapad för oss användare att botanisera i.

Förväntansfullt bidar jag att få öppna burken. Kommer jag att på bion där se bröderna Marxs ”Sardinmysteriet”? Strosa genom utställning om sillfiskar? Hitta deckare där en kvarglömd sardin är gåtans lösning? Lyssna på The Sardines spelning (kunde en grupp heta Skalbaggarna kan man säkert heta Sardinerna också). Eller frågar jag försynt i fiket om ansjovissmörgås kan bytas ut mot en sardin dito?

Fru Jonsson på Brynäs

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare