Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Insändare: LSS en lag i förfall – ett dubbelt svek av regeringen

Annons

Som förespråkare för rättighetslagen LSS (lag om stöd och service till vissa funktionshindrade) har jag funderat mycket på varför det ser ut som det gör i dag. En lag som skulle ge personer rätt verktyg att kunna leva ett liv likt andra i samhället.

Lagen har fyllt 25 år och är i förfall. En massa prövningar i domstolar har lett till att lagen har stramat åt människors rättigheter till ett jämlikt liv.

I sagan vinner David mot Goliat, verkligheten är något helt annat. Förödande att den enskilde inte haft tillgång till rättshjälp mot myndigheters batterier av jurister och experter. När myndigheter ger avslag och hänvisar till prejudicerande domar då har lagen gått in i ett kollektiv tänk och man missar den enskildes individuella behov. Ska vi kalla det för ”lagtrots”?

När det gäller den enskildes individuella behov tror jag att Sverige som föregångsland inte var mogen för lagen. Vi hade för mycket kollektivtänk i ryggraden och fortfarande. Jag kommer ihåg personal inom äldreomsorgen som sa:”Vilken orättvisa för de äldre.”

Och till mitt försvar som nybakad LSS-handläggare svarade jag att Petter på 19 år som har varit med om en MC-olycka har hela livet framför sig och ska ha rätt verktyg för att titta in i framrutan. Beda på 90 år vill säkert ha hjälp med att titta in i backspegeln (minnas).

I nuläget har lagen urholkats och samtidigt finns det ingen politisk vilja till nya reformer eller visioner i sikte för personer med funktionsnedsättning. Ett dubbelt svek.

Regeringens största problem är om andning och sondmatning ska vara grundläggande behov. Det blir många Sverigehistorier i Norge.

Personer med funktionsnedsättning som inte kan ta eller få ett arbete och uppbär sjuk/aktivitetsersättning är fångad i fattigdom. Ersättningen har inte följt kostnadsutvecklingen i samhället samt kan de inte åberopa jobbskatteavdraget. Så de betalar dessutom mest skatt på den lilla ersättningen.

När Sverige gick i från ett humanistiskt tänk till ett kostnadsperspektiv fick det förödande konsekvenser. Mänskligt lidande finns det ingen prislapp på.

Min förhoppning är att år 2020 kommer dessa frågor få hög prioritet på politikers agenda och även medias bevakning.

Yvonne Malmgren

före detta handläggare för LSS

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare