Svenska Jägareförbundets ordförande, Torbjörn Larsson, kräver i en intervju i GD att vargar som är närgångna, direkt ska kunna skjutas även om inga tamdjur angripits och att skyddsjakt ska tillåtas redan vid första angreppet på hund. Det är väl det senare som bekymrar jägareförbundet mest och då främst angrepp inom löshundsjakten.
Men hur stort är problemet med angrepp på jakthundar i jämförelse med andra skador som drabbar lösspringande jakthundar?
I en undersökning gjord av Viltskadecenter i fem aktiva vargrevir 1999/2000, visade att antalet dödade och skadade jakthundar var en faktor 6,5 större för andra orsaker än angrepp av varg. (Jakthundar i vargrevir)
Vi vet också att hundratals fler jakthundar årligen dödas i trafiken, samt att mångfalt fler dödas av vildsvin, drunkning, skadskjutning med mera och inget av detta skapar rubriker så som angrepp av varg gör.
Varför? En livskamrat som jakthunden ofta benämns i samband med vargangrepp, är väl lika mycket livskamrat när den dödas av andra orsaker?
Eller är det vargens konkurrens om det jaktbara viltet som är Torbjörn Larssons och jägarnas stora problem?
Anders Ekholm
vargkramare
