Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Insändare: Mitt hjärta blöder för pedagogerna som en efter en går in i väggen

Varje morgon möter mina barns fantastiska pedagoger oss i förskolekorridoren med ett leende och varmt välkomnade. Bakom leendet snurrar tankarna om hur dagen ska gå, alla 22 barn som ska tas hand om på tre pedagoger (en bra dag).

Vissa av barnen är snuvigare än andra, vissa har särskilda behov, särskilda resurser uteblir. Pedagogen ler vidare och tar ut gårdagens blöta utekläder och hänger tillbaka på hyllorna. Lisas saknas och letandet börjar, tre andra barn kommer ut och börjar klättra på pedagogen, en sätter sig i knäet och gråter efter pappa.

Pedagogen tröstar och säger samtidigt åt andra barnen att gå in och vänta medan vi välkomnas. Mest handlar det om att ”dölja” kaoset som gömmer sig bakom leendet.

Men jag ser rakt igenom leendet och mitt hjärta blöder för verksamheten som går på knäna, pedagogerna som en efter en går in i väggen eller rakt in i andra branscher.

Sedan mina barn började på nuvarande förskola, år 2016, är endast en ordinarie pedagog kvar från den tiden, på 50 procent. Men även jag har dessvärre hängt på den ”tysta leken” som pågår inom förskoleverksamheten.

Vi låtsas inte om alla farliga signaler som vi ser, frågar inte varför pedagoger flyr, vi lämnar våra barn och sviker pedagogerna. Leendet försvinner.

Nu i coronatider har det tydligt visat sig att utan våra pedagoger kan du inte hjälpas av din sjukvårdare, apotekare, polis, brandman, hemtjänst, lokalvårdare, politiker med flera. Låt oss därför satsa på riktigt och få ner barngrupper och upp lönerna.

Jag som nu drar mig ur tysta leken

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare