Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Insändare: Rör inte min pension, Löfven!

Jag minns från uppväxtåren på Smedsgatan i Sandviken, hur lyhört det var i lägenheten. Pojkrummet vägg i vägg med sovrummet.

Den vitmålade radion med Hilversum och andra avlägsna orter som kunde rattas in. Pappa hade, vad radioapparaten anbelangar och knappast till min mammas ohöljda glädje om man säger så, ett tag pippi på att vitmåla saker.

En kväll efter sänggåendet hörde jag min mamma vilja ha mer pengar till hushållskassan. Vid det laget var min far ensamförsörjare. Det var inte mycket hon önskade i påfyllning.

Men pappa grymtade, ovetande om vad dagligvarorna kostade, vilket mamma först försiktigt men sedan allt mer bestämt påminde honom om. De grälade inte men rösterna blev efterhand skarpa. Ovanligt för att vara dessa båda två som levde i harmoni med varandra.

Jag stelnade till. Fick för mig, som den oroliga själ jag alltid varit, att vi hade det knapert. Vilket vi inte hade.

Vi var inte på väg att bli det fulaste av allt: socialfall. Liggande samhället till last. Inte förmå göra rätt för oss. Som sossarna säger, men "glömmer" i hastigheten migranterna: Gör din plikt, kräv din rätt!

Det som tagit sig genom den tunna väggen lämnade orosspår. Skulle det visa sig. Tillsammans med annat. Livet igenom har jag varit mer eller mindre orolig för att pengarna ska ta slut. Kanske snarare konsekvenserna av inte vara stadd vid god kassa.

Jag minns de rysliga student- och doktorandåren i Uppsala med hustru och två barn: Tvingas vända på slantarna. Billigt inköpta gamla bilar som krånglade. Amazoner företrädesvis, utan säkerhetsbälten. Fordonsljud som starkt bidragit till mina vid det här laget ömtåliga nerver.

Detta att hålla på och räkna på de usla slantarna, inte vara ekonomiskt oberoende! Förnedrande. Livet påverkas, såklart. Livskänslan. Den som påstår något annat ljuger. Som pank är man inte fågelfri. Man får ett sämre liv. Inställda resor och annat kul som inte blir av.

Sänkta pensioner aviseras till nästa år. Trots mycket välfyllda AP-fonder. Det gör mig fullkomligt rasande.

Pensionen är inget annat än uppskjuten inkomst, avstådd löneförhöjning. Pengar jag avstått ifrån för att senare ha tillgång till. Mina pengar.De tillhör mig, inte det politiska frälset eller pensionsmyndigheten. Eller någon börsspekulant.

Kan bara ilsket utbrista: Ge fan i att knapra på mina intjänade, surt förvärvade pengar!

Och vill passa på att tillägga: Jag skäms leva i Löfvenland med så kallade fattigpensionärer. Du borde skämmas ögonen ur dig, Löfven. Men du är en maktgalen cyniker och har inte vett att skämmas. Eller göra något åt situationen. Alla fattiga arbetarkvinnor. Ditt eget folk. Skäms!

Lasse Ekstrand

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare