Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Insändare: Tjänstemannaansvar finns fortfarande

I en GD-ledare den 23 juni signerad av Pontus Almquist påstås att det saknas straffrättsligt ansvar sedan 1976 när man enligt skribenten ”avskaffade det så kallade tjänstemannaansvaret”.

I flera insändare har den ståndpunkten också redovisats vid ett flertal tillfällen. Därmed ges intrycket av att offentliga tjänstemän inte kan ställas till svars för sitt tjänstemannautövande.

Visserligen ändrades lagstiftningen 1976 i samband med LAS, MBL och annan arbetsrättslig lagstiftning, men bestämmelser om ansvar går att återfinna i annan lagstiftning. Orsaken till förändringarna var att man från statens sida ville efterlikna villkoren på den privata arbetsmarknaden så långt det var möjligt.

Vilket ansvar har då offentliga tjänstemän i dag? Det finns ett arbetsrättslig ansvar enligt LAS (lag om anställningsskydd), lika för offentligt och privat anställda. Om den anställde grovt åsidosätter sina åligganden gentemot arbetsgivaren kan det leda till avsked.

Det finns ett disciplinärt ansvar vilket för statstjänstemän regleras i LOA (lag om offentlig anställning) och för kommunalanställda i kollektivavtal. En arbetstagare som uppsåtligt eller av oaktsamhet åsidosatt sina skyldigheter får meddelas disciplinpåföljd i form av löneavdrag eller varning.

En tjänsteförseelse kan också vara ett brott, det vill säga ett straffrättsligt ansvar, vilket finns reglerat i BrB (Brottsbalken).

Tjänstefel, uppsåtligt eller av oaktsamhet vid myndighetsutövning regleras i BrB 20 1 §, brott mot tystnadsplikt regleras i BrB 20 3 § och mutbrott i BrB 10 5 §.

Dessutom finns ett skadeståndsrättsligt ansvar enligt skadeståndslagen där den som avsiktligen eller av oaktsamhet vållat person- eller sakskada ska ersätta skadan.

Det jag däremot kan hålla med ledarskribenten om är att brott mot tryckfriheten sällan beivras, kanske främst avseende efterforskningsförbudet och där det oftast tycks vara kommunalpolitiker som bryter mot detta.

Rolf Jonsson

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare