Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Insändare: Tvångsanslutning av enskilda avlopp till kommunalt VA är inte bra för miljön

Annons

Sommarens bad hotas av algblomning på grund av enskilda avlopp hävdar Anders Mårtensson i en artikel i Gefle Dagblad. Påståendet är felaktigt och bottnar uppenbarligen i hans ekonomiska intressen som vd för VVS-fabrikanternas råd, vars uppgift enligt deras hemsida är att värna tillverkarnas roll och påverka beslut såsom förslaget om avloppsdeklaration.

Det förklarar utlåtandets brist på objektivitet beträffande övergödning (eutrofiering). Faktum är att övergödning inte längre är ett stort eller generellt problem i hela Sverige eftersom sjöarnas och vattendragens näringstillstånd minskar i större delen av Sverige. Näringsutarmningen i nästan alla flodområden i Sverige är ett större problem än övergödning, vilket resulterar i minskad produktion av fisk, till nackdel både för vår livsmedelsförsörjning både kvantitativt och kvalitativt.

Det senare genom att miljögifter såsom kvicksilver och PCB blir mer koncentrerade. Vi får i oss nästan dubbelt så mycket kvicksilver per portion när vi äter en svensk gädda, som ligger alldeles under tillåten halt (0,5 mg/kg), jämfört med en portion fisk från sydligare länder, med maximalt tillåten halt 0,3 mg kvicksilver per kg fisk.

Färre fiskar i våra sjöar minskar även rekreationsupplevelserna för en av Sveriges största fritidsaktiviteter, fritidsfiske. För att uppnå Sveriges klimatmål måste våra utsläpp av växthusgaser minska. Våra flygresor till fjärran länder ger stora utsläpp av växthusgaser och måste minskas samtidigt som livskvaliteten behöver säkras genom uthålliga aktiviteter i en attraktiv hemmiljö. Här har fritidsfiske sin givna plats. Liksom bad.

Förvisso finns det områden som har problem med övergödning, såsom havsvikar längs Östersjökusten. Men enskilda avlopp har liten påverkan på näringstillståndet enligt officiell statistik, där man i brist på mätvärden från fält antar att fosfor från de behandlade enskilda avloppen släpps direkt ut i ett vattenförande dike.

I verkligheten släpps det behandlade avloppsvattnet vanligen ut i marken, där det är stor brist på fosfor. Växter och mikroorganismer tar därför upp fosforn som finns kvar, vilket kallas markretention. Markretention medför att marken effektivt renar avloppsvattnet från både fosfor och mikroorganismer så att påverkan på ytvatten hundra meter bort är obetydlig och för haven helt försumbart.

Detta i motsats till kommunala avlopp som släpper ut det behandlade avloppsvattnet direkt i ett vattendrag, sjö eller havet, eftersom marken inte kan ta emot de stora vattenmängder som reningsverken släpper ut. Med avloppsvattnet från reningsverken tillförs även fosfor och mikroorganismer som passerar reningsverken och därmed bidrar till eutrofieringen mångdubbelt mer än vad enskilda avlopp gör.

För att minska fosforutsläpp till känsliga områden är flera åtgärder tänkbara såsom ombyggnad av kommunala reningsverk, skyddszoner mellan åker och vattendrag, sedimentationsdammar, fosforfilter och ombyggnad av enskilda avlopp.

Dyrast av dem alla mätt som miljönytta är åtgärder för enskilda avlopp. Kostnaden för reaktiva filter eller fosforfällning, utöver kostnad för en basanläggning i form av markbädd eller infiltration, som uppfyller grundläggande reningskrav, är mer än 15 000 kr/kg avskild fosfor när det gäller WC-avlopp. När det gäller BDT-avlopp (bad, dusch och tvätt) är kostnaden mer än 100 000 kr/kg avskild fosfor.

Kostnaden kan jämföras med gödselpriset på 21 kr/kg fosfor. Det är dessutom tveksamt om extra fosforavskiljning från enskilda avlopp med utsläpp i mark har avsedd effekt, eftersom marken annars skulle avskilt restfosfor. Däremot i ett reningsverk motsvaras varje kilo avskild fosfor av en motsvarande minskning av fosfor tillgänglig för övergödning. Beräkningar från Naturvårdsverket visar att utbyggnad av reningsverken för att undvika bräddningar ger mycket större miljönytta än fosforfilter på enskilda avlopp.

Det finns dock en åtgärd som är ännu sämre för miljön, nämligen tvångsanslutning av enskilda avlopp med fullgod rening till kommunala reningsverk. Härvid ökar utsläppen till ytvatten av både fosfor och gifter.

En ny rapport från Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, visar att det finns gifter såsom hormonstörande ämnen i det behandlade avloppsvattnet från kommunala reningsverk.

För att känna sig säker bör därför Anders Mårtensson fråga sig om sjön han tänker ta sig ett dopp i tar emot spillvatten från kommunala reningsverk.

Lars Hylander

docent i miljöanalys

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare