Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Insändare: Varför inte ett nätverk som utvidgar ungdomarnas värld

Varför kastar ungdomar sten på damer som rastar sina hundar? Hur ska vi förstå detta?

Frågan kom upp när programmet "Situation Sverige" beskrev livet i Sätra i Gävle tidigare i år.

Jag satt en dag för några år sedan och samtalade med fem 13-åriga killar. De hade bildat ett gäng som skrämde andra elever som blev otrygga. Gänget var immunt mot sina lärares förmaningar och vädjanden. De njöt av den respekt de fick i korridorer och skolgård, byggd på rädsla!

På min fråga vilka som främst fick betala för deras beteende blev svaret lärarna. Jag tror ni har fel, menade jag. Era klasslärare har stöd av sina kollegor. Ingen ger dem skulden.

Nej, det är era nära och kära som tar mest skada. Främst era mammor, som gör allt för att ni ska ha det bra. Hon lagar er mat, tvättar era kläder, tröstar när ni mår dåligt. Hon blir ledsen, bekymrad, kanske känner hon skuld. Hon kan uppleva att andra vuxna ser snett på henne. Att handla er mat i affären kan bli obehagligt.

Hur tänker ni killar om det här?

De blev justa klasskamrater igen. Det finns värden i livet och tillvaron som är större än gemenskapen i ett gäng. Dessa värden bör helst börja formas innan tonåren inträder så att ett nytt socialt landskap kan formas. Sporter som fotboll, pingis, föreningar i fotografi, dans och musik skapar gemenskap och social kompetens.

Utvecklingen av ett sådant civilsamhälle i förorten, som är öppet och skapar kontakt med liknande aktiviteter i andra stadsdelar ger kontaktytor som ungdomar kan utveckla och ha nytta av i framtiden.

Ett nätverk som utvidgar ungdomarnas värld, och skapar självförtroende och självkänsla. Det kan riva de murar som känslor av utanförskap skapar.

Här har de vuxna en oumbärlig roll, att leda och dela sina kunskaper om den kamp som livet är, och hur den kan vinnas. En kille som dagligen arbetar med ungdomarna i Sätra berättade att barn som växt upp på de tuffa gatorna i Mellanöstern eller Nordafrika, där de måste höras och synas i trängsel och buller, tar detta med sig till Sverige.

Han har rätt. Ungdomarna har formats i uppfattningen att det är de starka de ska ha respekt för, de som är starkare än de själva. Här har damer med hundar en annan syn på vad respekt är. Den bygger på ödmjukhet och medkänsla för andra, både människor och djur.

Damerna är samtidigt en möjlig resurs i förorten med svenska som modersmål, och kan bygga ordförråd och förmedla talesätt för nya svenskar. För den som vill ta det tillvara. Det här förstår även barn, om en vuxen tar upp frågan.

Mats Lindkvist

samhällsvetare och pensionerad lärare i samhällskunskap och historia

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare