Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Insändare: Vart tog de vägen, de med ett inre standar fladdrande i vinden?

Annons

Det ska visserligen erkännas att jag understundom bara scannar mig igenom insändarsidorna. Jag kan därför mycket möjligt ha missat något, men jag undrar ändå: Vart tog diktarna, de lokala poeterna vägen? De där som med passionerad kämpaglöd stillade sina ordvändningar för att attackera företeelser. De som såg orättvisor, men tänkte att tiden med ordknåperiet kunde vara halva slaget vunnet. De slagordssökande, de med ett inre standar fladdrande i vinden.

Eller de där stillsamma rösterna som vred och vände på orden att få dem att passa in i rytmen. De där som, tycktes det, stannade upp och såg sig an tillvaron lite tankfullare, lite eftertänksammare. De lugna dagarnas inre strövare.

Eller naturälskarna, förstås. De där som, verkade det som, såg varenda soluppgång värd namnet där de älgade fram i markerna innan de slog sig ner på daggvåt tuva för att se dimman lätta. De som gav ord åt morgonrodnadens hela spektrum. De som, i hellre fri än bunden versform, gav vidare en inre budkavle av stillsam frid för oss att bära med under dagen.

Ja, jag kan nog faktiskt sakna dem…

Fru Jonsson på Brynäs

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare
Annons