Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Insändare: Skolutveckling bromsas när drama försvinner på Högskolan i Gävle

Annons
Högskolan i Gävle.
Anita Grünbaum.

I Australien och på Island är drama ett obligatoriskt ämne på låg- och mellanstadierna och ett frivilligt ämne på högstadium och gymnasium. Stora länder som Kina och Kazakstan håller på att införa det i hela grundskolan.

I Sverige spelar drama och teater en undanskymd roll men nämns i läroplanerna som en verksamhet eller metod som ska förekomma i många ämnen. I stora genomgångar av forskning om estetiska ämnens påverkan på elevers lärande kan man se att dramapedagogik har en bevisad effekt på elevers språkliga utveckling.

Annan forskning lyfter ökad förmåga till inlevelse i andras perspektiv på tillvaron. Det påverkar i sin tur kommunikationen i klassrummet och förmågan att tillsammans lösa konflikter.

Att i en improvisation tillsammans med andra gestalta andra personer kan både ge glädjekickar och nya insikter.

Allt detta behövs i den krisande skolan, så varför får inte ämnet en självklar plats i Sverige? Ja mycket beror på styvmoderlig behandling i den akademiska världen, där man inte förstår sig på ett estetiskt ämne som kombinerar konstnärlig praktik med pedagogisk tillämpning.

Det senaste exemplet svarar Högskolan i Gävle för. I tysthet har dramapedagogik eliminerats från kursutbudet. För gemene man framstår det troligen som en naturlig åtgärd på högskolor och universitet.

Nedmonteringen har en längre historia. För cirka 15 år sedan hade Gävle en unik ställning som centrum för utvecklingen av drama i Sverige. Det började med att länsstyrelsen 1998 uppmärksammade att det fanns en tvåårig kvalificerad yrkesutbildning av dramapedagoger vid Västerbergs folkhögskola med alltför svaga kopplingar till Högskolan i Gävle.

Eva Österlind, nu professor i drama med didaktisk inriktning vid Stockholms universitet, fick i uppdrag att göra en utredning. Den modell hon presenterade byggde delvis på en statlig utredning som föreslog en kombination av grundutbildning på folkhögskola i formaliserat samarbete med universitet.

Om universiteten hade visat intresse, kunde utvecklingen i Sverige ha liknat den i föregångsländerna.

Österlinds modell omsattes i början av 2000-talet på Högskolan i Gävle. Då startade A-, B- och C-kurser i drama. A- och B-kurserna vände sig i första hand till lärare med intresse av att fortbilda sig i ämnet. C-kursen med forskningsinriktning fungerade som påbyggnadskurs på den tvååriga dramapedagogutbildningen och som fördjupning.

Västerbergs folkhögskola hade vid den här tiden ett pågående samarbete med Folkteatern och med Dramatiska Institutet. Det samarbetet ledde till att det under några år också fanns B- och C-kurser i teater med inriktning mot regi som påbyggnad på dramapedagogutbildningen.

När Högskolan i Gävle slutligen som enda i landet fick examensrätt i dramapedagogik, skapades en angelägen väg till fil. kand-examen med dramapedagogik som huvudämne. Österlinds modell var genomförd.

En bit in på 2000-talet startade nedmonteringen. Det började med kurserna i teater. Relativt länge var kurserna i dramapedagogik fredade. Men för några år sedan kom dråpslaget mot C-kursen. I ett slag försämrades dramapedagogernas möjligheter att få en fil kand-examen i sitt huvudämne. Protesterna blev många från hela landet.

Men så länge som examensrätten fanns kvar, fanns hoppet att kursen skulle återuppstå. Sedan Eva Hallgren disputerade för ett år sedan på en lysande avhandling om processdrama, har alla i branschen väntat på att hon skulle få en lektorstjänst och att C-kursen skulle startas igen.

Gävle skulle på nytt kunna bli centrum för utveckling av ämnet. I december 2018 kom det andra dråpslaget, när högskolan avsade sig examensrätten. Det tredje dråpslaget mot dramapedagogiken iscensattes snabbt och effektivt under sporrtlovsveckan i år till stor förtvivlan och starka protester från deltagarna på A- och B-kursen. Ingen utomstående intressent hann reagera.

Därmed har Svante Brunåker, chef för Akademin för utbildning och ekonomi, krönt sin karriär vid högskolan med att ha monterat ned ämnet dramapedagogik. Vad som återstår i Gävle är drama som ett av de estetiska ämnena i förskollärar- och fritidspedagogutbildningen och som blygsamt inslag i lärarutbildningen.

Den som vinner på nedmonteringen är Stockholms Universitet, där dramaämnet blomstrar på alla nivåer under ledning av Eva Österlind. De som förlorar på nedmonteringen är inte bara dramapedagoger och lärare utan i första hand eleverna i Gävleborg och kringliggande regioner.

Som före detta utbildare av dramapedagoger och deltagare i internationell forskning om drama och konflikthantering i skolan har jag erfarenhet av att skolutveckling gynnas när välutbildade dramapedagoger samarbetar med ämneskunniga lärare som backas upp av initierad skolledning.

Det förutsätter en högskola som ser behovet av nytänkande inom skolutveckling och värnar om A-, B- och C-kurser i dramapedagogik.

Anita Grünbaum

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare
Annons