Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sverige – fattigpensionärernas land – och alla som jobbar tills de stupar

Annons
Lasse Ekstrand.

Pensionsförskingrarna, betydligt värre skurkar än grabbarna som begick det stora tågrånet om någon längre minns det, höjer pensionsåldern. Ja – inte för sig själva. Glöm det. Skär heller inte av några fallskärmsrep.

Vad trodde du? Höjningen omfattar populasen. Vi som betalar kalaset åt det politiska frälset. Tur för undertecknad att han redan är utstämplad.

Beslutsfattarna struntar blankt och cyniskt i de siffror som visar klart och tydligt att många i populasen inte orkar arbeta ens fram till 65.

Utan nedbrutna efter ett hårt arbetsliv måste gå i förtidspension. Icke minst Löfvens stödtrupper inom LO. Men de stödtrupperna kanske numera söker sig till ett annat S-parti? Trötta på hans löften och svek.

Glöm grundtrygghet och drägligt liv bortom löneslaveriet. Och glöm för allt i världen det där påfundet som heter medborgarlön och som skulle vara till gagn för individen och samhället. Jobba på tills du stupar. Stämpla ut i horisontalläge. Sedan direkt till Fonus eller någon annan firma i dödens tjänst. Och den eviga vilan. Äntligen fri.

Därmed avlastar du också de krympande pensionsfonderna. En mindre att betala ut pension till. Och en till. Och så vidare. Vilken genial affärsidé detta med höjd pensionsålder! Kostnadsbesparande.  

När jag strosar på kyrkogården i Sandviken där släktingar och även ungdomsvänner ligger, slår det mig alltid när jag läser på stenarna att så många dog förhållandevis unga. Det gör mig beklämd. Vi har ju bara ett liv. Fram till kyrkogården och gravens mörker.

Döda efter att ha knegat i Verket. I långa rader. Gjorde rätt för sig och med höga skatter underhöll det frälse som gör sitt bästa för att sko sig självt.

De i förtid döda skulle inte på långa vägar ha pallat med den höjda pensionsålder som det nu mot all rim och reson beslutats om. Utan att fråga folket vad vi tycker.

Jag har sagt det förut och säger det igen: Det är inte yrkespolitikerna som är det största problemet. Det är vi, folket. Vi finner oss ju i allt. Knorrar. Muttrar. Knyter näven i byxfickan. Men böjer oss. Ett förslavat folk. På väg mot döden och gravens mörker.

200 kronor mer ska vi "få" i garantipension om något år. Herren vare tack och lov! Det regnar allmosor från Rosenbad och riksdagen. Hur mycket höjer det politiska frälset sin ersättning de kommande åren? Här snackar vi andra belopp. Inga futtiga 200 pix per månad. 

Sverige – skammens land. Fattigpensionärernas. Och alla som jobbar tills de stupar.

Lasse Ekstrand

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare
Annons