Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Inte bara de överlevande berättar

Annons

Rwandas befolkning delades av kolonisatörerna i hutu (80 procent), tutsi (18 procent) och twa (2 procent); ett särskiljande resulterande i folkmordet 1994 då på hundra dagar en miljon tutsier dödades av hutu. Folkmordet planerades noga; huti utbildades, vapen förråden fylldes, radions hatpropaganda var enastående och FN-observatören Dallaire krävde (förgäves) fredsbevarande styrkor. Västvärldens skuld till tragedin i Rwanda är enorm; vapenhandeln pågick hela tiden, franska trupper hjälpte hutu och kyrkorna teg.

Alla hutu var inblandade i morden, straff är en omöjlighet och de som erkänner släpps ur fängelset; landet behöver deras arbetskraft. De ska bli grannar igen, överlevarna och mördarna. De ska arbeta åt varandra, göra affärer, de är beroende av varandra och tanken blir för stor – är det alls möjligt för överlevarna att se dem igen, gärningsmännen som för femton år sen inte skonade någon, träffa dem i kyrkan, på vägen, på marknaden?

Jean Hatzfeld har under lång tid rest i Nyamata i södra Rwanda; intervjuat, lyssnat, dokumenterat. Genom hans texter skapas de som var om till det som blev och är nu. ”Att berätta nyheter om de överlevande, följa dem...är detsammas som att fortsätta berätta om folkmordet.”

Inte bara de överlevande berättar, gärningsmännen också de delar en historia om vilken vi måste ta reda på allt för det hände i vår egen tid. Jean Hatzfeld håller sig stramt utanför, mer undantagsvis kommenterar han skeenden som framträder bara i vittnets blick och vi förstår varför bara nåd och försoning snarare än straff är möjligt i Rwanda. ”Ju mer man försonas med sig själv desto mer tänker man på att försonas med andra.”

”Antilopernas list” är Jean Hatzfelds tredje bok om folkmodet, de båda tidigare; berömda och prisbelönta har inte översatts till svenska, men vi hoppas det sker.

Bokens svaghet är att bakgrunden till folkmordet är så summarisk, den får man läsa om på andra ställen.

Lena Thomsson