Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Inte så spirituellt som vore önskvärt

Regissören Stephen Frears har gjort flera underhållande filmer som ”High Fidelity” och nu senast ”The Queen” med Helen Mirren. Tamara Drewe har också förutsättningarna: Den utspelar sig på den älskade engelska landsbygden, befolkad av intressanta typer som intrigerar inför sommarfester och kyrkomöte om de som i Midsomer inte tar livet av varandra.

Det här utspelar sig i Dorset som författaren Thomas Hardy beskriver i sina böcker och i filmen spelar han också en roll.

Tamara Drewe kommer tillbaka till sin by för att sälja sin mammas hus och hon kommer tillbaka som en skönhet efter att ha lämnat byn som tjejen med den stora näsan. Närmaste granne är Nicolas och Beth som driver ett pensionat för författare som behöver ro och inspiration. Nicolas är ständigt otrogen och Beth förlåter honom, medan de intresserade författarkollegerna tittar på.

Som en påminnelse om att engelska landsbygden inte är så munter som det kan verka i tv-serier finns här två tonårsflickor som drömmer sig bort i kändistidningar och ställer till lite ofog för att mota bort den värsta tristessen. När en rockstjärna börjar uppvakta Tamara får de riktigt mycket att lägga sig i.

Karaktärerna presenteras snabbt och effektivt men när intrigerna väl börjar blir det tungfotat och inte alls så spirituellt som man kunde önska. Man skulle vilja sparka historien framåt så att man inte hinner reflektera så mycket. Med för mycket realism i storyn blir det hela en tragedi i stället för en komedi. Och det var ju inte meningen.

Christina Hygge