Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Inte undra på att spindeln mönstrade av...

Annons

Vad fort tiden går. Sitter på Granskär och njuter av de sista semestertimmarna. Tyckte det kändes som det var i går jag var här för första gången i år. Då var fågelkvittret öronbedövande. Nu är det tyst, bara vågornas kluckande mot skrovet.

Borta är vattenskidåkarna som brukar vara kul att se på: De framåtlutade, de rakbenta, pottsittarna och de som aldrig kommer upp ur vattnet och upp på skidorna. Nu vilar lugnet i viken. Inte ens måsarna väsnas. Visste ni att havstruten är världens största måsfågel? Den kan bli 1,6 meter mellan vingspetsarna.

Ibland tänker jag på gamle kollegan och kompisen Kurt Elfström (som gick bort alldeles för tidigt) när jag ser på måsar. Han sa att just måsarna var gamla kompisar som gått ur tiden och som kom och hälsade på. En dag satt det en fin fiskmås bakom båten. Helt tyst. Den fick lite att äta, åt och höll truten, drog inte till sig andra måsar.

Jag doppade en skorpbit i lite rökig maltwhisky. Sen åt den måsen bara skorpor som var doppade i det goda. Jag tror det var Kurre som hälsade på.

Drog vidare till Värön för att hälsa på och gratulera Enar som fyllt 80 år i sommar. Färden gick i tjock dimma. Såg inte Trödjehällan eller Skräddarhällan, två fyrar som Sjöfartsverket tänker överge. Synd, men i dag tar man sig fram utan fyrar tack vare alla navigerings-trolleri-datorer ombord. Är du intresserad av att ta hand om fyrarna så blir man nog glad på Sjöfartsverket. De är ju vackra och ger skärgården liv. Verket vill släcka 200 fyrar runt den svenska kusten.

Om fyrarna är slitna och släcks så är Enar fortfarande i lysande form, han fiskar, skjuter tävlingspistol, kör motorcykel och ser till att grusvägen är slätare än Gävles gator. Han släpar en järnram efter sin fyrhjuling. Han är Väröns vägverk. Inga potthål där.

Jag passade på att laga lite småfel på båten när jag låg vid Enars sjöbod där det finns tillgång till alla möjliga verktyg. Kvällen firade vi med mat och dryck och att prata om gamla minnen från Enars tid som fotohandlare på Lundhs foto. Jag har inte bara handlat fotogrejer av Enar, jag har köpt båten Jabowoky, radhuset, en bil, en aktersnurra, en repstege och ett kassaskåp. Men snöskotern vägrade han sälja, vad jag nu skulle med den till.

Från Värön åkte jag tillbaka till Garnskär. Där blev det bastu och en kall öl. Snacket i bastun gick bland annat om vem som hade den kallaste ölen, det vill säga den bästa kylen i båten. En hade visst fått tina upp öl sin i micron, så kall hade den varit. Hårt liv sjömanslivet.

Sen hade någon sett att min spindel hade mönstrat av på Granskär. Den hade kanske blivt rädd för fjärilen som jag plåtade på Värön. En sån där rötmånadsfjäril. En blodsugande vampyrfjäril, sa någon. Kanske är det dags att göra som spindeln, mönstra av.

Det börjar bli lite väl spännande här ute på havet. Dags att åka till jobbet och plåta potatisar, morötter och svampar som fått roliga utseenden.

Bra jobbat GIF! Håll i, alle man till pumparna!

Panta rei

Lasse Halvarsson