Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jag är djupt imponerad!

Annons

Ni har säkert hört talas om att Piratförlaget tackade nej till Stieg Larsson när han kom med manuskriptet till ”Män som hatar kvinnor”.

Det kan förstås svida i en förläggarsjäl, men tusan vet om förlaget ska klaga (om de nu gör det) när de har ett sådant ess i leken som författarparet Anders Roslund och Börge Hellström. De har nu gett ut fem böcker och hör till det bästa som man kan läsa.

Serien med den halsstarrige och envise kommissarien Ewert Grens är helt enkelt oslagbar om jag jämför med andra nutida kriminalromaner. Och då vet ni förstås att konkurrensen i Sverige inte är att leka med.

”Tre sekunder” är nog den tjockaste hittills i serien, men vad gör det? Det här är en sådan där roman som jag önskar aldrig ska ta slut. Eller nåja, det känns i alla fall inte som om Roslund och Hellström har tagit i för mycket med de nära 600 sidorna.

Ämnet är angivare betalda av polisen. Alltså småkriminella som värvas av polisen för att infiltrera organiserad brottslighet. En verksamhet som är både riskabel och diskutabel. För en infiltratör kan ju inte bli trovärdig om han eller hon inte begår brott. Och begår man brott ska man lagföras och straffas.

Men om man då arbetar på uppdrag av polisen?

I alla fall är det en livsfarlig roll som Paula har. Det är så han kallas, Piet Hoffmann som är bokens huvudkaraktär. Han är polskättad och som klippt och skuren för att infiltrera en Polenbaserad liga som siktar på att ta över amfetaminmarknaden i Sverige.

Med början på de mest säkerhetsklassade fängelserna. Problemet är bara att Piet har bevittnat ett mord på en köpare i samband med en amfetaminaffär. Det mordet ska utredas – av Ewert Grens.

Men för Piets kontakter i polisen är det av högsta vikt att mordet inte klaras upp. Och oron är stor eftersom Grens är känd som polisen som aldrig ger upp.

”Tre sekunder” är en roman som har allt. Det är gestaltning av högsta klass. Peit Hoffmanns dubbelliv är så infernaliskt skickligt tecknat, som läsare är det otroligt lätt att ställa sig på hans sida. Särskilt som man vet att han är såld om det kommer ut att han inte är den han utger sig för att vara.

Samtidigt som han planerar för att hamna i fängelse försöker han få vardagen som småbarnspappa att fungera. Det är förstås inte lätt att vara vabbande kriminell samtidigt som han minutiöst förbereder sin insats på fängelset. På goda grunder inser han att det kommer att bli mycket riskfyllt.

Ewert Grens är en annan gestalt som författarduon mejslat fram till den kanske mest spännande karaktären sedan Sjöwall-Wahlöö skapade Martin Beck.

Och det är kring dessa två litterära kraftfält som Roslund & Hellström har skapat en otroligt bra roman. Intrigen är i och för sig använd förr av andra författare: Ni vet hur det brukar vara när polis och politiker på hög nivå ska mörklägga och planera. Frågan är dock om någon gjort det bättre än Roslund & Hellström gör det i den här romanen.

Jag är djupt imponerad av dem.