Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Jag är inte en sån tant som sitter i en gungstol”

Gävles egen kulturmissionär Brita Planck har fått världsartister och etablerade författare till sina kulturkvällar på Engeltofta. I höst fyller hon 86 år men tänker inte dra ner på takten. – Jag är på ständig jakt efter att hitta kultur som Gävleborna ska tycka om.

Annons

Brita Planck är tillbaka i år igen med sina kulturkvällar vid Engeltofta. Det blir det 14:e i ordningen sedan hon av ren envishet startade upp det som lockar många om sommarkvällarna.

Hon berättar när hon 1994 läste en broschyr om sommar-Sverige. Till Britas förvåning hade ingen skrivit något om Gävle. Som ordförande i Gävleborgs konstförening bestämde hon sig för att själv föra kulturen till stan.

– Jag ville dra publiken till konsten. Men jag hade ingen aning om vad jag gav mig in på. Hade jag gjort det nu hade jag nog inte vågat, säger hon.

Brita trodde att kulturkvällarna skulle bli en engångsföreteelse och kunde inte drömma om den respons de har fått. Efter att par år har hon utvecklat ett stort kontaktnät med konstnärer, musiker och författare.

– Jag är uppslukad av Engeltofta men det gäller att inte ge upp. Min envishet har tagit mig långt.

Britas ögon glittrar när hon berättar om alla kulturpersonligheter som har besökt Engeltofta under årens lopp: flöjtisten Gunilla von Bahr, pianisten Roland Pöntinen och författarna Alf Henriksson och Theo- dor Kallifatides.

Det går inte att ta miste på att Brita brinner för konsten. I hennes lägenhet är väggarna fulla med tavlor och i vardagsrummet står ett stort dockskåp.

Brita har själv tillverkat de små möblerna och dessutom har hon skapat en hel kyrka i miniatyr. Hon visar upp sitt minigalleri med 63 småtavlor som lokala förmågor har tillverkat. Varje enskilt verk är signerat av konstnären själv.

På Britas blå t-shirt står det ”Vi gillar Gävle, vi brinner för Gävle”.

– Jag är inte en sådan tant som bara sitter i en gungstol och gungar, säger hon och skrattar.

Brita är infödd Gävlebo och bortsett från ett mellanspel i Stockholm har hon bott i Gävle hela sitt liv.

Hon arbetade tidigare som klinikassistent på sjukhuset men hennes barndomshem var präglat av ett stort kulturintresse. Hennes mamma arbetade som amanuens och skötte visningarna på museet i Gävle. På hennes fritid målade hon många tavlor, varav en på Brita som tolvåring pryder väggen i vardagsrummet. Trots en kulturell uppväxt var ändå Britas två bröder förvånade när hon började med kulturkvällarna på Engeltofta.

– Jag var otroligt blyg som barn, så mina bröder trodde inte sina ögon.

2004 tilldelades Brita Guldnyckeln av Gävle Konstgrafiker för att ”hon har öppnat dörren till konsten”. Den utmärkelsen betydde extra mycket för henne eftersom det var konstnärerna själva som valt henne.

Planeringen av kulturkvällarna på Engeltofta uppfyller mycket av Britas tid. Hela året reser hon landet runt för att hitta folk som på ett eller annat sätt sysslar med kultur. Det kan vara allt från författare, konstnärer till artister. Hon försöker att blanda nytt och gammalt, men berättar att de flesta av besökarna på Engeltofta är i 40-70 års åldern.

Trots att kulturkvällarna pågår varje dag från 29 juni till 27 juli är de 134 stolarna oftast fyllda.

– Jag vill att de som aldrig har varit på en konstutställning tidigare ska komma, säger hon.

Med en budget på 200 000 kronor och gratis inträde brukar Brita blinka med sina ögon för att få folk att ställa upp.

Några av de artister hon bokat har annars gage på tusentals kronor. Enligt Brita är det den vackra miljön och glada publiken som får dem att vilja komma.

2002 uppträdde tenoren Paul Groves på Engeltofta. Brita ramlade nästan av stolen när de ringde från Paris och sa att han skulle komma.

Hennes drömbokning är annars operasångerskan Barbara Hendricks, men Brita har inte vågat fråga henne än. Det vore för bra för att vara sant att se henne uppträda på Engeltofta.

Brita visste redan från början att hon ville att kulturkvällarna skulle vara varje dag under sommaren. Hon minns hur många var skeptiska till hennes storskaliga satsning.

– Vi får väl se tänkte jag och nu är vi inne på vårt 14:e år. Det gäller att ta en dag i taget vid den här åldern. Men när säsongen är över och allt gått bra, då är jag lycklig, säger hon.

”Jag vill att de som aldrig har varit på en konst-utställning tidigare ska komma”

 

FAKTA