Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jag hänger inte med digitalt – det är ett allvarligt samhällsproblem

Annons

Jag är en gammal kvinna som läst på både universitet och högskola. Jag har haft väl så avancerade arbeten som jag klarat bra under min tid som arbetande samhällsmedborgare.

Men nu hänger jag inte med i det nya samhälle vi så stolta kallar digitalt.

”Gå på kurs”, får vi äldre som beklagar oss höra. Har ni som så är så snabba med att ge oss detta råd klart för er att det finns något som heter närminne? Det blir mycket försämrat med åren och det kommer att hända även er!

En äldre kvinna fick en smartphone i julklapp. Hela julhelgen satt hennes barnbarn och försökte hjälpa henne. Nu ligger telefonen i en byrålåda och damen skäms för sina anhöriga att hon inte klarar att använda den.

Vi äldre blir även uppmanade av den yngre generationen att inte öppet visa våra Dorotelefoner, för det är ”skämmigt”.

Vi vet att vårt liv inte blir så långvarigt men vi måste investera i dyra tekniska prylar såsom smatphones och datorer. Instruktioner är svåra att begripa med främmande ord som hela tiden blir nya.

Systemen ändras hela tiden. Har man lärt sig ett system eller en hemsida ändras det genast och man måste lära nytt. Bankdosor och smartphones har för liten text och knapparna är för små.

Problemet är att när vi blir äldre blir hörsel, syn och närminne sämre. Det borde varje tänkande varelse veta. Men det tas det ingen hänsyn till!

”Vad ska vi göra då?” får vi till svar när vi beklagar oss. Jo, det här kan man göra:

1. Anpassa apparaterna till äldre. Gör text och knappar större och tydligare. Öka användbarheten.

2. Ge oss en ”gräddfil” där det finns möjlighet till att få bli servad av en person. Det innebär mer människor i servicefunktioner i affärer, på banker, hälsocentraler, på sjukhus, vid biljettförsäljning till tåg och buss med mera.

Ja det kostar! Men det har vi råd med om vi vill ha ett mänskligare samhälle som respekterar gamla människor som gjort sitt för att nå den utveckling som kallas digitalisering.

3. Ta med oss i utvecklingsarbetet. Oss som är experter på att bli gamla.

4. Lyssna på oss och ta oss på allvar. Det som pågår kallas diskriminering och ibland rena mobbningen.

Om jag inte var så gammal sjuk och trött skulle jag vilja resa en stor proteströrelse liknande #metoo. Det borde pensionärsorganisationerna göra. Vad gör PRO?

Det är inte lätt att bli gammal och digitaliseringen gör det inte lättare. Detta är ett allvarligt problem för många.

Med vänlig hälsning

från en förtvivlad pensionär

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare
Annons