Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Jag har synts på Haga

Annons

Jag har testat festkoefficienten i Daniel Westlings blivande grannskap. Det var 30-årsfest för ett av sambons syskonbarn, födelsedagsbarnet ville fira med picknick i Hagaparken. Jag passade på att kolla in Daniels och Victorias blivande bostad, tänkte att det är väl bäst nu innan grannskapet vimlar av väktare och män i kostym och örsnäcka.

I alla fall finns en plats där det nygifta paret får tänka sig för hur de beter sig: Den stora verandan på andra våningen kan man lätt täcka med kamera utifrån parken. Fast vid det laget är det väl andra regler om hur nära Haga slott man får komma...

Det är inte klokt vad en liten huggorm kan vara snabb. Jag fick syn på en på gården i lördags och tänkte fånga den för att frakta den en bit bort. En ganska lång bit bort.

Men den var snabb, och var inte det minsta intresserad av att krypa in i hinken och till slut lät jag den vara. Jag vill ju inte stressa ihjäl ett stackars djur.

Och där trodde vi att vi hade orsaken till att vår katt var dålig för ett tag sedan, den kanske hade varit för nyfiken på en huggorm och fått ett bett. Vi frågade veterinären, men hon sa att det knappast var orsaken. Ett ormbett resulterar i en svullnad, en katt-tass kan bli dubbelt så stor, och katten blir väldigt, väldigt dålig.

Annars lär katter vara rätt bra på att ta ormar (att katter kan ta ödlor har jag sett många gånger). Vår sommargranne som bland annat bott i Texas berättade en gång om när han var hemma hos en kollega ute på kollegans ranch. Han noterade att kollegan hade ett par bastanta bondkatter.

– För att ta hand om råttor? undrade min sommagranne.

– Nej, för att ta hand om skallerormar, svarade kollegan.

Han berättade att katterna till och med kunde sitta och ”leka” med skallerormar innan de dödade dem.