Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Jag vinner aldrig

Annons

Just nu har jag suttit och skrapat elva Trisslotter, som jag fått i ersättning för att jag svarat på enkäter. Men nej, jag blev inte miljonär den här gången heller. Ett par 25-kronor blev hela resultatet. Och jag som skulle behöva minst 100 000 kronor för att anlita hantverkare till att reparera det som den gångna vinterns snö ställde till med, när den smälte och rann in i mitt vardagsrum. Både snickare och plåtslagare ska avlönas framöver.

Jag är inte förvånad. Jag hör nämligen inte till den skara människor som alltid tycks vinna. Jag vet inte vad de har gjort här i livet för att få tur. Är det en speciell gen?

Jag vet många som har den. På tidningens konstlotteri kunde alla förutse vilka det var som skulle vinna. Inte jag men däremot andra som vann, gång på gång. Och när man går runt med lottringar ser man människor som bara känner på sig att de kommer att vinna, den här gången liksom många gånger tidigare.

Min mamma brukade vinna när hon skickade in olika lösningar på korsord och annat. Jag minns en hel uppsättning väskor, som kom till dörren en dag. Vita, fina, med rött sidenfoder. Och en mikrovågsugn av Ica när hon skickat in ett matrecept som belönades och till och med kom med i en receptbok. Där kan man väl tala om att hon hade gjort sig förtjänt av priset, tack vare att hon var duktig på att laga mat. Men oftast var det bara ren tur.

Nu har Gävle fått en rad nya miljonärer, genom Postkodlotteriet. Grattis alla! Jag känner ett antal personer som bor på det postnumret, men ingen av dem hade tur. De hade inte brytt sig om att köpa lott.

Hade jag bott på rätt postnummer så hade jag faktiskt vunnit. Jag har en postkodlott, en enda, inte fler. Men jag blir förundrad när jag ser utdelningen av vinster i tv-sändningarna. Många, speciellt litet äldre personer, sitter med fler än en lott, ibland upp till sju-åtta. Och det får mig att undra över hur etiskt lotteriets kampanjer är. För titt som tätt kommer det brev i brevlådan med glada budskap. Här kommer ditt nya lottnummer! Läser man inte noga kan man nog bli lurad att köpa fler lotter än man tänkt sig.

Det senaste trixet är att telefonförsäljare ringer från Postkodlotteriet och säger att nu får du en lott helt gratis. En hel månad! Sen då? Då sitter jag där plötsligt med två lotter och dubbla utgifter varje månad.

Visst, pengar går till välgörenhetsorganisationer men mycket av lotteriets intäkter går också till omkostnader, höga löner till VD och anställda och utdelning till ägarna. Och för mig känns det oetiskt, litet som lurendrejeri.

Att jag inte brukar vinna kanske beror på att jag sällan köper lotter. Eller är det tvärtom?

Jag köper aldrig lotter eftersom jag vet att jag aldrig kommer att vinna. Och vad skulle jag göra om jag vann 7-8 miljoner, som några Gävlebor gjorde här om veckan.

Visst kan man drömma! Eller, som jag, vara nöjd med att vara en av många som aldrig vinner.

KERSTIN MONK

Krönikör