Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Järvsöfaks övertygar inte alla

/

Annons

Det vete tusan hur det gått till, men jag har upptäckt att de gånger jag lyckas vara rolig på den här sidan är då jag stulit från travhemsidor. Är det inte från Kari Lähdekorpis sida, där Wille Löfqvist bloggar, så är det från Travkompaniets där Christer Carlsson berättar alla möjliga historier.
I sin senaste blogg funderar Wille kring att Going Kronos ska gå till avel och associerar genast till ishockey. Han kom att tänka på en gammal kompis som heter Anders och är pappa till en av Sveriges bästa ishockeyspelare.
”Anders har slutat med hockey och svensk hockey behöver fler Nicklas. Kör hårt, Anders!”, skriver Wille.
Och Christer? Jo, han berättar en spännande hästhistoria som börjar i slutet av andra världskriget. I något redigerad form ser den ut så här:
1949 föddes Jäntungen på Menhammar. Detta stuteri som då ägdes av skeppsredaren Olov Wallenius hade fantastiska framgångar med sina varmblod, bland andra den legendariske Big Noon som tävlade i Stall Segerhuvas klassiska dress, grön med brunt axelskärp.
Olov satsade också på kallblod, eller nordsvenskar som det hette innan Norge och Sverige öppnade gemensam stambok. Jäntungen var landets stora stjärna bland nordsvenskarna och sprang in 90 000 kronor – i början på 1950-talet!! Hon gick 1,34, vilket var en osannolik tid på den tiden.
Det började viskas i buskarna. Kunde detta stämma? Man misstänkte Wallenius för att ha använt en varmblodig hingst som far till Jäntungen!
Enbart misstanken fick Olov Wallenius att må dåligt, så dåligt att han för att slippa allt skitsnack sålde sin Jäntungen till... Jan Olov Perssons farfar Ingemar i Järvsö!
Ingemar startade Jäntungen, men då hästen numera ägdes av en vanlig bonde och inte en av landets rikaste personer kunde STC slå till med kraft. Man diskvalificerade Jäntungen från allt framtida tävlande eftersom man var övertygade om att hon var 50 procent varmblod. Jag tror också att Ingemar blev avstängd på livstid för ”dådet”!
Då gick Jäntungen vidare till Per, Ingemars son och Jan Olovs far. Som började avla på Jäntungen.
En av hennes döttrar, Vinjänta, född 1982, födde 1988 en märr vid namn Järvsö Anna och resten är svensk travhistoria eftersom ju Järvsö Anna är mor till... just det, Järvsöfaks.
Så därför finns det många äldre traventusiaster runt om i landet som inte är så där riktigt imponerade av Järvsöfaks framgångar. Nu förstår du kanske varför.
Men inget är bevisat eftersom man ju inte började med blodtypning förrän långt efter Jäntungens härjningar.

Ulf Kriström

Mer läsning

Annons