Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Jazzsång med värme och känsla

Annons

Det blev en kväll att minnas när Viktoria Tolstoy och Svante Thuresson intog scenen i konserthuset med pianisten Claes Cronas vältrimmade trio som ryggstöd.

Viktoria är landets jazzdrottning absoluta och Svante har varit på den manliga jazzsångartronen sedan slutet av femtiotalet. Då hade han lämnat trumslagarstolen efter en framgångsrik sejour med saxofonisten Hacke Björkstens band. Bland annat var han med och erövrande Orkester Journalens Gyllene Skiva 1956.

Sedan blev han medlem av sånggruppen Gals & Pals som avlöstes av en lyckad solokarriär.

Viktoria och Svante är ett äkta jazzpar som utan konstlade dialoger och klyschor serverade den mottagliga publiken rader av sångpärlor.

Enkelt och naturligt gav de sig hän i musiken och deras duetter hade klass. ”A Night in Tunisia”, ”Ain’t Misbehavin” och ”Nothing Till You Here From Me” satt som en smäck. Fraseringen och sångglädjen är en del av deras homogena charm och klockren är deras stämföring.

Viktorias stämma griper tag – hon har helt enkelt ett eget uttryck vilket inte alla svenska jazzsångerskor är i besittning av. I balladerna blir hon ytterst känslosam så att håret på mina armar reste sig. Om det är någon svensk sångerska som skall ta upp Monica Zetterlunds fallna mantel är det Viktoria. Medryckande svängig var hon i ”Caravan”, öm blev hon i ”Round Midnight” och i ”How Deep Is The Ocean” som tolkades i två tempon visade hon sin fina rytmik.

Svante är den låga volymens mästare och plockar sirligt fram en sångs inneboende schatteringar. Stämman är inte stark men den bringar snabbt känslolägen som inte är alltför vanliga idag. Man lyssnar när han sjunger.

Egentligen har det aldrig kommit fram någon svensk jazzsångare av klass sedan Svante startade sin långa karriär. Från Gals & Pals-eran plockade han upp Beppe Wolgers svenska text till ”Younger Than Springtime” från South Pacific som Beppe till allas förvåning döpt till ”Vinter i skärgården”. Mer Beppe blev det i ”Bluesette”.

Svante vet att musikens nyckel heter kommunikation vilket märktes i duetterna med Viktoria på ett sätt som berör.

Ett förträffligt bollplank hade paret i Claes trio med Malmöbaserade basisten Mattias Svensson och trumslagaren Rasmus Kihlberg. Mathias hade många tillfällen att även visa vilken ypperlig solist han är vilket storligen uppskattades av publiken. Claes var effektiv och inspirerande vid flygeln hela tiden – när var han inte det?